följ mig...

tisdag 8 oktober 2013

Tack vackraste Lydia och finaste Kristian!

Det är konstigt.
När man träffar vissa människor, så klickar det.
På ett ögonblick.
Man blir liksom kär. 
Och jag har väl alltid vetat att Lydia fanns. 
Och att alla gillar henne. Typ :-) 
Och att hon är himla kul. 
Och att hon drivit United Fashion i många år. En cool cat med andra ord.

En av mina fina grannar, Christian, tyckte att vi skulle träffas. På en lunch.
Så mina förväntningar var så klart, enorma :-))

Och vilken lunch det blev. Tjohoooo!!!
Tack Kristian, för att du presenterade oss, för varandra.
Tack Lydia för din underbara härliga energi. Ditt skratt och din glittrande ögon.
Och jag vet att vi diggat varandra, även utan den hemskaste av alla gemensamma nämnare, nämligen cancer.
För Lydia har obotlig cancer.

Så snälla, skänk till Cancerfonden. För vi måste få fram mer cellgifter, bättre behandlingar och bättre procentsatser, på sådana som Lydia, på sådana som jag.
Snälla!!!
Men Lydia är inte som väntar, på att andra skall göra jobbet. Hon målar de vackraste av tavlor. 
Där vinsten går till Cancerfonden.
Så hon bjöd mig på sitt vernissage. Så kul. 
Då skall vi dricka ännu mer cava, bete oss, skratta och leva som faaan.
Det är vi nämligen värda och det är det enda rätta, konstaterade vi!!!
Tack sötaste Kristian för en av de gladaste luncherna jag någonsin varit på. Och det vara inte bara tack vare den goda cavan :-))



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar