Är jag en kärleks-soldat eller en cancer-warrior?

Varför får vanliga snälla människor cancer???

Varför skonas barnmisshandlare, pedofiler och krigsförbrytare.
Varför kan män misshandla sin partner och ändå vara fullt fysiskt friska?
Varför går djurplågare och män som stenar kvinnor till döds, fria från cancerns käftar?
Listan kan göras lång.
Varför är det så orättvist?

Det ställs på sin spets när man får ett besked, som jag fick igår.
Att soliga Malin somnat in.

Och jag har sagt det förut och jag säger det igen. Det finns ingen mening med att få cancer.
Men man kan göra något meningsfullt utav det.

En annan av mina vackra, starka modeller hade en annan teori.
-Vi är inte drabbade, sa hon. Vi är utvalda.
Utvalda att sprida kärlek.
Och få människor att förstå hur skört och vackert livet är. På samma gång.
Och att vi måste vara snälla mot varandra.
Att vi skall uppskatta det vi har och inte hänga upp oss på småsaker. För det finns något som är mycket värre.
Så kanske är det så. Att vi som är utvalda. Skall vara runt omkring er, som små kärleks-soldater.
Och sprida kärlek!

Själv känner jag bara ilska, och vill ännu mer gå in för rollen, som en äkta cancer-warrior.
Men nog är det så, att en kärleks-soldat kan göra minst lika mycket nytta (om inte mer) och samtidigt sprida kunskap och försoning.

Så jag lovar dig Malin, var du än är. Jag skall bli den där kärleks-soldaten, av hela mitt hjärta.

Så snälla, ligg med kondom, rök inte, sola med måtta och använd blyfri deodorant!!!!
För det är ju faktiskt fredag, så nu kör vi.
Tänk kärlek!!

I kärlekens tecken vill jag slåss och skrika fuck you cancer!!!