Mjukdelar blir hårdvara

Äntligen fick jag sällskap av söta Casey på gymmet!!! Hon e grym. Strikta rörelser och mycket närvaro, undrar vem hon fått det i från ;))
Ps. Notera 6 kg. hantlarna ;)









- Posted using BlogPress from my iPad

PW eller annat skoj ;)

När alla barnen ligger hemma i sina sängar och sover, smiter vi iväg ;))) åh promenerar. Har vi blivit gammal ;))) 5:an i Skatås i super tempo och hällande regn. En väldigt mysig söndag morgon med andra ord. Nu iväg och fira farsan som fyller 75 år.


- Posted using BlogPress from my iPad

Prinsessan på kudden

Vaknade för första gången på nästan 7 veckor, så där som ni friska människor gör :-)
Man öppnar ögonen, undrar lite var man är, känner kroppen, ligger still, rör en fot, sträcker på en arm: "Mornar på sig" som det så mysigt heter. Istället för som jag, sedan operationen och cellgifter, vaknar spänd som en fiolsträng. Antagligen med noll djupsömn, ett hjärta som skenar lite och massor av stress i kroppen. Har inte fattat varför jag inte kan sova riktigt och varför jag inte kan somna, fast jag är så trött. Vaknade säkert 4 ggr. i natt, men det gjorde inget för jag somnade om och så var själva uppvaknandet helt ljuvligt. Casey sov i min säng för hennes pappa har målat hennes sänggavel. Så hennes trygga, mysiga andning och småknuffande natten igenom bidrog garanterat också!



- Posted using BlogPress from my iPad

Borås t/r

En snabb sväng i Borås för den veckoliga sprutan av biologisk medicin hos Evangelos. Kör stenhårt traditionell medicin, men precis som i övriga Europa, där man har lite fler valmöjligheter, även hos "vanliga" läkare, så kör jag en kur av biologisk medicin. För att ha ännu bättre odds mot cancern och verkligen bli fri!!!
Sedan en kort promenad med Casey och massor av Ben & Jerry. MUMS!



- Posted using BlogPress from my iPad

-Jag? -Doris? (ni vet den lilla förvirrade fisken i "Hitta Nemo")

Visst kunde jag skoja om att jag var glömsk innan, i mitt vanliga liv. Åh Borås-Anna försökte förklara att det har sannerligen hon också, dåligt närminne, alltså :-) På riktigt. (sure :-) när man håller en klockren presentation och avhandling för sin ledningsgrupp - NOT.
Försökte förklara för henne, att nu är det inte som att man glömmer, det finns INTE DÄR. Inget. Tomt. Jag har inte glömt något, allt är liksom bitvis borta, likaså att tänka logiskt. Första tanken fastnar (tack och lov ;-) men finns det sedan en annan, bättre lösning så är min hjärna bortkopplad. Den har redan löst ett problem och söker inte, som i vanliga fall efter en mer raffinerad lösning, som kanske är snabbare eller billigare. Mycket märkligt för en skarp hjärna som min :-)))
Så jag sa just till Anna, att man får vara glad för det som fungerar och förbereda sig för att man kanske blir ännu virrigare. Kanske lägga på hög och frysa in. Så nu jag har kokat thé-vatten hela förmiddagen, för att frysa in och ha färdigt när jag blir sugen. Skit smart alltså, bara att tina och doppa ner thé påsen när man vill ha. Snabbt och enkelt, det kommer går bra det här :-))


kolla så lik Doris jag är :-))))



- Posted using BlogPress from my iPad

Min lilla-syster yster...

...skriver också en blogg. och där skrev hon så här fint om oss, kärlek och min lite halvjobbiga kick-ass attityd ;)
http://poulain.se/2012/10/30/min-kick-ass-syster/#comment-258

Rätt låg idag också :( kanske berodde det på att jag körde ben på gymmet i morse. Men kände vid sista knäböjet att jag aldrig ens skulle tänk tanken att "köra knäböj". Vad tror jag att jag är, en mutant??
Så det var bara att gå hem och tillbringa resten av eftermiddagen i sängen... Vad är det man brukar säga: "kung på natten = kung på dagen" men här är väl "kung på onkologen = kung på soffan" mer passande ;))
Tur att farsan kom in och gjorde mat. Tack!!!
Casey softar på soffan och jag i sängen!



- Posted using BlogPress from my iPad

livet :-)

Jag och Casey blev bjudna på god-god-paj av söta Ellen och Marie i Långedrag. Jag åt så pinsamt mycket, att när jag ställde mig på vågen hade jag gått upp 2 kg. !!! Men det var så gott! Åh Marie såg nöjd ut över att jag länsade pajformens kanter, Trots illamående och annat skräp så är min underbara hunger tillbaka, I love it! Dagens andra höjdare var 8:an i Skatås. Lugn löpning blandat med PW, 59 minuter i mörker och regn, med C som försöker bromsa mig, för det spritter i benen :-) Men det gäller ju att inte ta ut sig som alla så fint fömanar. Åh det gjorde jag nog lite, orkade bara följa valvakan i 10 minuter, eller vad det vinet (bara ett glas, jag lovar) som däckade mig? 

Varken min värkande kropp eller mitt numer tilltufsade psyke hade klarat sig utan rörelse. Så bry dig inte om att det regnar, ta ett steg och ett djupt andetag och känn livet :-)

God morgon!!!!!

Igår var en rätt tung dag. Den började så bra :) kände mig lite som Sigourney Weaver i filmen Alien, där hennes rollfigur Ripley är rakad. Så ni kan ju tänka er att jag kände mig lite cool ;)
Men det var det enda coola på hela dagen... Vansinnig värk i leder. Ont i muskler. Illamående. Så där olustig som gör att man har svårt att koncentrera sig. Men jag jobbade lite. Det bästa är att fokusera på något. Men efter lunch var jag helt slut och gick och lade mig (hade sovit dåligt på natten,så jag var nog rätt trött). Men där någonstans kände jag att, här pratar jag om att kämpa, försöka, bita ihop. Åh så går jag och lägger mig.. Så upp igen, på med lite varma kläder och ut i friska luften. Inte för att det var lätt, inte för att jag ville, men rätt skönt att få röra på sig, illamåendet är inte lika påtagligt när kroppen används :-) Det blev en väldigt kort promenad, men jag var så stolt att jag inte bara låg kvar och tyckte synd om mig själv (för det var nära att jag gjorde det :-))) Sedan kom Casey och Ellen och underhöll mig, med skvaller, skolprat, Nääk och andra väldigt, väldigt viktiga saker :-) !




- Posted using BlogPress from my iPad

Ny frisyr

Hjälp, eller vad säger man? Ny frisyr, ny personlighet. C ler och säger att jag ser ut som Grace Jones bleka lilla-syster. Det gör mig glad. Men det känns verkligen konstigt, overkligt, inte jag. Verkligen inte jag, naken, utlämnad och blek. En blek person, var inte jag en stark personlighet? Eller vilade min utstrålning i dyra extensions? Vem vet? Inte jag, inte just nu. Tack älskade Casey för din alltid så kärleksfull med uppmuntrande ord och värmande kramar. Du vet alltid vad du skall göra för att få mig glad och trygg. Tack Alana för din värme, omtanke och lyhördhet. Tack C för att du inte rakade av mig örat :-) nära var det. Nej, nu torkar jag tårarna och så drar ut i natten för att gäng bråka med Djurgården supportrarna :-) Tänk er löpsedlarna: "Två skalliga huliganer i 40-års åldern dök otippat upp på Göteborgs fobolls-supporter-scen" :-)))




- Posted using BlogPress from my iPad

lööööööpning

Äntligen, äntligen, äntligen!!! Så stod jag med vältejpad mage (vill inte få fler fula stretchmärken i ärren, så tejp is the thing enligt Dr. Magnus Heager), för stora löpar byxor och C vi min sida. 8:an i Skatås. Vi började med 2 km. snabbpromenad och sedan 1 km. joggning varvat med 2 km. promenad. Men när det spritter i benen kan inte ens C stoppa mig :-) Så totalt blev det drygt 3 km. rehab-joggning och 1 km. löpning!!!! Nu blir det lunch hos C och sedan kommer Alana Da Silva som skall filma när C rakar av mitt hår. Spännande och jätte nervöst. Antagligen kanske jag inser att det här "cancer-grejen" är på riktigt, eller så räddas jag än en gång av mitt dåliga närminne?


- Posted using BlogPress from my iPad

Only 4 more 2 go

Promenerade upp till Sahlgrenska tog 28 minuter trots hällande regn. Rätt bra med tanke på att det tog 45 min. förra gången, (för tre veckor sedan) trots sällskap av C och solsken :-)
Syster Linda mötte mig, i korridoren, med värsta leendet. Klockan var 07.45! Känns ändå bra att min gift-sköterska är på bra humör :-) Fick "min" säng. konstigt att en sådan sak som samma rum och samma säng känns tryggt. Innan cancern hade jag hellre minglat runt på olika rum för att träffa olika människor, snacka lite och se något annat. Den nyfikenheten existerar inte på Jubileums Kliniken, här vill jag helst inte möta någon i korridoren, än mindre dela rum.
Innan själva behandlingen börjar så får jag massor av koksalt, medicin mot illamående, medicin mot något annat och en tredje mot något.. annat :-) Sedan drar det igång, 3 timmar tar första påsen att få in i kroppen. All medicin får jag genom en slang rätt in i blodet, den här gången jagade Linda rätt på ett kärl vid handleden. Funkar fint, men det är en rysligt konstig känsla för cellgifterna kyler ner blodkärlet så cirka 20 cm. på min arm från själva kanylen är huden helt iskall. Idag fick jag en värme filt på, åh det var skönt. En av anti-illa medicinerna gör en rätt dåsig, å med tanke på att jag vaknade kl. 04.30 på morgonen så somnade jag gott, 3 (!!!) timmar sov jag. Trots sköterskornas kacklande i korridoren. (Tror det börjat en manlig sköterska där idag, blir man så fjantig då? :-) tydligen, men rätt gulligt). Casey och Kalle kom med lunch, så snällt. (Ett smart drag, för det är svårt att gå upp i vikt på de renklämmor och kaffe som de bjuder på. Hann i och för sig smälla i mig två :-) De var på väg till Köpenhamn! Nästa påse cell-gifter tog 1 timma. Åh då dök farsan upp!
Han ville bjuda på lunch på "Hos Pelles". Nice!
Precis innan jag lämnar mottagningen dyker Ami upp, min gamla vinprovar-väninna. Där står hon och är värsta onkolog-läkaren. My good! Så kul. Gamla minnen (konstigt att vi mindes något överhuvudtaget med tanke på att våra vinprovningar var mer av karaktären, "prova så mycket du kan" men så kul vi hade :-) så lite catch up, hann vi md trots farsan stampande i korridoren.
Rask promenad till Pelle, som sevrade hos i egen hög person. Men en stor pasta portion 11.45 gjorde att den fantastiska slottsstek han serverade kanske inte riktigt kom till sin rätt kl 13.45 :-) Kände en svag olustkänsla, kan villigt erkänna att jag tror cellgifterna tog lite hårdare på mig den här gången, olust känslan infann sig snabbare. Eller så kanske jag inte var riktigt lika nervös den här gången (eller hur :-) NOT när man vaknar 04.30). Och därmed inte lik speedad efteråt. Tog vägen genom Haga hem, och tvär somnade när jag kom hem! Tack för mysig lunch!



Fuck my cancer, only 4 more 2 go!!


- Posted using BlogPress from my iPad

men hallååå...

...inte konstigt att jag fick cancer, jag hade ju glömt att ta "vitaminen"!!! :-)
HAHAHAHAHA, måste säga att jag finner det riktigt roligt :-) Så om jag vore ni skulle jag köpa en lastpall med dessa oumbärliga vitaminer :-)
ps. andra behandlngen avklarad, 4 2 GO!
Återkommer lite senare!


a vitamine a day, keeps the doctor away


- Posted using BlogPress from my iPad

Fuck that Cancer!

Till och med min sötaste lilla kund Gustav är trött på cancer och hjälper mig att hålla fanan högt och fingret ännu högre!!! Fuck cancer, keep the spirit high and devotion even higher!!

Bästa Annica skickade den här underbara bilden i ett mail med med massor värme och kärlek!

Fauck kanser, säger Gustav :-)

Vita blodkroppar 3,1

That shit is working with me ;))))
Så här glad blev jag när sköterskan Linda sa att mina värden stigit från i tisdags! Så nu blir det cellgifter i morgon! yipppiiiieeee !!!!!!!!
Så tack Sexdrega, Kungsbacka, Kanarieöarna, Anna V och Elisabeth att ni höll tummarna. Får man dela ut ett special tack? I så fall går det till Anna V som pepprade min mobil med söta sms i morse (den tjejen startar tidigt vill jag lova ;))
Men tack alla ;)) love u!



Tack älskade Gunnel för korrigeringen (trombosyter är inte vita blodkoppar har jag lärt mig nu, men lycklig vandrar den okunnige i onkologens salar :-)

- Posted using BlogPress from my iPad

Gyyyyyyymmmmet = yipppiiiieeee

Känns det inte så bra, så får man bestämma sig för att det skall göra det iallafall! Åh vad är då det bästa knepet (förutom en kram från någon man tycker om?)? -Jo, en vända till gymmet! Det tog 5 veckor och 2 dagar efter operationen innan orken infann sig. Ork och ork, nu skall vi inte förhasta oss ;) (åh jag vet att man inte skall jämföra sig med varken gamla prestationer eller andra). För någonstans måste man ju börja, men jag kan ju ärligen säga att jag inte kände mig speciellt tuff med mina 2 kilos hantlar ;)) hahaha
Men gôtt va de'



PT-killen tittade lite konstigt på mig när jag sa att
det var en stor dag idag, för jag var på gymmet
och ville gärna bli fotad, han skulle bara veta hur stor ;)))
- Posted using BlogPress from my iPad

Dåliga värden vs. bra värden

Träffade en ny läkare på Sahlgrenska, typ 19 år och lite söt, men vad gjorde det när värdena visade sig från sina sämsta sida (förra provtagningen var värdena exemplariska) så håll tummarna gott folk att benmärgen piggnar till och jag får ta mina cellgifter på fredag!!! Tittade förbi Magnus på Carlanderska, tur att han finns! För enligt honom finns det faktiskt medicin för att höja mina låga värden. Men det glömde de nog nämna på Sahlgrenska. Inte nog med att man skall koncentrera sig på att bli frisk, man skall dessutom hinna vara lika påläst som en specialistläkare :-) Åh jag som har lite problem med närminnet efter förra behandlingen, (en av bieffekterna) så hur skall det gå? Men det matchar ju så klart med min nya frisyr, den skalliga alltså :-)

Lite så jag känner mig:-)

 

konstig skalle

Det värker och bränner verkligen i hårbotten (nej :-)) inget bakfylle-värkande-i-hårbotten-trams :-) Hard-core-ont. Det känns som om hårstråna är av stål och varje gång man drar handen genom sitt stålfrisyr, så värker det i fästet, när stråna viker sig åt fel håll. Rätt knasig känsla, speciellt när jag fortfarande drömmer om att jag inte kommer att tappa håret, så både peruk och pratet om att filma min rakning är helt meningslösa. Kajsaclara tog en bild av min hårbotten. -No shit, Sherlock. Undrar om det är en bra ide titta på den gamla 70-tals filmen "Hair" :-) ?? Rätt skönt med regnigt väder, min lilla ego-sorg känns lite lättare då :-))

Snart är jag och Skalle-Per sååååå tighta!!!

Snygga infallsvinklar

Fikade med super begåvade Åsa Lantz i morse, vilken stjärna. Vilken hjärna! Önskar jag hade hälften av hennes blixtrande intellekt. Galet mysig fika och skön pratstund. Så fantastiskt att få lite nya infallsvinklar och lite galna idéer, från så oväntat håll. Om alla idéer genomförs, det har jag ingen aning om nu :-) Men bara att våga tänka i nya banor och våga vända näsan åt ett annat håll, ger, (förlåt) gav mig en liten känsla av frihet.

lite party

Fina vänner jag har som bjöd ut mig igår. Anna, Anneli och Christoffer. Tack fina, fina ni!
Första gången som jag är ute och free-stylar själv med min wig. Läskigt, läskigt, men Anna sa att jag var fin och att jag såg alldeles vanlig ut :-) Inte för att jag trodde henne, :-) men Anna är den där fina, osjälviska typen av person som får allt att låta trovärdigt och övertygande. Speciellt när hon ger komplimanger, och de strör hon alltid frikostigt omkring sig. Och just nu är jag en sucker för komplimanger. Pinsamt att erkänna, men det här är ju sanningens minut (blogg). Så arm i arm med Anna klev vi in på Mr. P. Nice ställe, lite skral meny för en fiskallergiker, men jätte gott. Konstig känsla att inte våga gå till toaletten själv, att behöva möta människors blickar. Speciellt människor man känner men inte umgås med. Människor som frågar hur man mår, för de ser att något är fel (peruken) men man känner att de inte är intresserade av svaret. Jag tror de flesta vill väl, men det kan bli rätt galet. Så vi tränade på repliker (tack christopher) Speciellt när man inte vet om man faller i gråt. Åh inte hjälper det att dricka skumpa som om det vore vatten. Jag testade seriöst :-) Men när det brände till några gånger under kvällen, så fanns Anna där. Med en kram och en sådan där omtänksam blick som får en att våga gå tvärs genom Caleo, alldeles själv!



Mina söta väninnor; Anneli, jag och Anna.

- Posted using BlogPress from my iPad

Äntligen

Äntligen fick jag krama en av mina favorit killar, Johan. Vi har inte träffats sedan "allt" hände. Det kändes skönt att få berätta. Johan är världens bästa på att lyssna och säga rätt saker. För livet är konstigt, sist vi sågs var det party på vår årliga galna "24H-Visingsö" med alla våra bästa vänner. Vi dansade nästan hela natten, drack vin, skrattade, skvallrade och fnissade som skolflickor :-) och nästa gång sitter vi på Evas Paley och pratar om döden och livet, om ångest och önskan att bli älskad för den man är, inte som man var. Innan.


- Posted using BlogPress from my iPad