följ mig...

tisdag 4 februari 2014

#WCD2014


Jag skrev ju lite fel.
Det är ju Världs Cancer Dagen idag. Inget annat.

Bedrövligt att det skall behövas, men en nödvändighet.
Att vi i Sverige, som fortfarande slår oss på bröstet över att vi har en av världens bästa cancer-behandlings-resultat-vård, men ändå dör 4 500 människor varje år.

Och att du överlever får inte ha med tur att göra, det har jag ju sagt så många gånger. 
Men 2014 och det är fortfarande beroende på parametrar du inte kan på verka, om du får den vård du behöver. Det beror på tur säger jag.
Men konkret beror det bland annat på, vilken ort du bor på, vad du har för utbildning, etnisk tillhörighet, ålder och vad du har för symptom (cancer-sort).
Som rysk-roulette,
En skön snubber (politiker) pratade om att man borde förbjuda rökning och all form av tobak med tanke på att lungcancer ökar, (med hur många procent som helst) om man röker.  Jag tror att det är Nya Zeeland som enda land i världen, som vågat gå emot tobaksindustrin och förbjudit rökning.

Så jag hängde hela eftermiddagen på Berns. Lyssnade, minglade och fotade. Lokalerna är urtjusiga :-) 
(men såg det verkligen ut så, när jag var där på Guldbagge Galan förra året :-))

Men jag blir ju samtidigt arg. Orolig och förbannad. 
Att vi pratar om så grundläggande saker, som att alla har rätt till en kontakt-sjuksköterska. (har aldrig sett röken av någon), att alla har rätt till ett rehabilitering-program. 
Enkla grejer som inte skulle kosta samhället några pengar (förtjänsten blir ju att sjuka återhämtar sig snabbare) och som skulle få människor att må så mycket bättre. 
Alltså, vi måste ju prata om det här. Eftersom det fortfarande är ett problem. Men jag tycker nog att vi borde kommit längre... 2014 liksom

Vilket som, vilken dag. Berättar mer i morgon!!!
Skall slumra lite på tåget nu, hemma halv tolv... puh
Berns idag!!


1 kommentar:

  1. Åh vad synd att jag inte såg dig i vimlet! Ja, visst harvades det i grundläggande frågor! Jag tänker att det handlar så mkt om processer om hur vi organiserar oss, inte nödvändigtvis om vilka resurser vi har...
    Tänk att vi som cancersjuka och överlevare måste driva frågorna själva och vara eldsjälarna! Bedrövligt. Kram Anna

    SvaraRadera