Mina hjältar!!!

Åh så var det återbesök hos Magnus & Co.

Lite som att komma hem :-)

Kan jag tack Magnus Haeger nog, för att han räddade mitt liv?

Nej, jag tror inte det. Och Magnus och alla de andra på Kvinnokliniken på Carlanderska, kommer för alltid att ha en plats i mitt hjärta. 

Det känns som ett annat liv, den där dagen när jag träffade Magnus första gången, för 1,5 år sedan och han skrämde livet ur mig. Och som sagt, tolka mig rätt, jag tackar allra ödmjukast för det. 

Likaså den 15 feb förra året. 

Då jag blev friskförklarad. 

Jag kommer aldrig att glömma hur förväntansfull jag var. 

Hur uppskruvad jag kände mig och hur jag äntligen såg ljuset i cellgifts-tunneln. 

Man gör alltid en undersökning under narkos och en röntgen och blodprovet CA125. 

Snällaste Magnus såg till att jag fick göra alla "grejer" samma dag, så att jag slapp sväva i ovisshet över helgen.

Jag väntade i cafet, med en kaffe i handen. På resultatet. Och när han kom ut, med värsta leendet, förstod jag, att jag var cancer-fri.

Den lyckan var den vackraste jag varit med om, på länge.

Men när jag tänker på roliga saker, så kan jag inte förstå att det bara är typ 2 år sedan, som mitt liv var så där vanligt och ... vanligt. 

Och jag oroade mig för vanliga svenne-banan saker och jag var kär och jag var arg och jag var glad. Men inte så här ledsen. Djävla gråt-spök som svävar över mig.

Fan jag e ju inte bitter. Men så jävla trött på att inte vara tillbaka. 

Men life is so good, trust me :-)))

Sötaste Camilla och bästaste Magnus!!!!!

Han e snäll som fan den där Magnus. Och rätt bestämd också. Tack för det!!!!!!! Så snälla ni som inte hittat rätt. Hitta er egen Magnus. 

Åh så Camilla, som alltid är så där omtänksam och glad. Och som pratar så där lugnande när man fladdrar. Tack finaste Camilla!!!!