lördag 8 februari 2014

Får man vara otrogen?

Alltså Lisa är en av mina favvo frisörer. Hon är en sann och ensam lysande wig-star stjärna på min himmel.
Som hjälper oss med peruk och är så där glad och fin och alltid, alltid förstående. Och kramgo och på hennes salong kan de mest fantastiska och galna saker hända. (som att få dricka burk öl på lagret med alldeles för unga och alldeles för vackra väluppfostrade män:-)))
Så jag har sagt det förut och jag säger det igen. Behöver du hjälp med att färga eller klippa din peruk så är du i goda händer. Christers i Kompassen

Men så känner jag ju sedan gammalt Marie. Den sötaste norrländskan vi har i den här stan.
Och hon har alltid en ny frisyr. Hon kan se ut som Tintin, Marilyn Monroe eller bara helt underbar.
Så är hon ju själv korthårig (ibland) så då tänkte jag, att jag kanske skulle prova henne.
Men jag fick varken färga eller bleka (Håret är tydligen, ofta, alldeles för poröst när det är nytt efter cellgifter). Så det var inte mycket mer att göra än att klippa ur det. Och inte nagga en enda centimeter  av längden!!!!!
Och se ut som en kille. (Eller en tant, eller en feminist (inget ont i feminister, men ni vet nidbilden av en)
Och jag är säkerligen mer feminist än vad jag förstår själv, men jag vill inte se ut som en åsikt.
Jag vill ju bara se ut som jag...
Tuff shit, liksom...
Sötaste Marie på sin nya salong på Linnégtan 44, leta efter Frisörsalongen BOB
Silicea är från och med nu min frukost - lunch - middagsvän. Väx håret väx!! Nu!!!!



4 kommentarer:

  1. Igår kväll fick jag budskapet att min vän hade förlorat kampen mot Cancern. Hon efterlämnade sig två söner, en bonusdotter och en man. Hon gifte sig i torsdags förra veckan (6 februari 2014) och var så lycklig. Du skriver mycket om dom som klara sig, det finns de som inte gör det och jag vill idag hedra min vän för sin kamp mot Cancern som började med bröstcancer.
    Varje gåva är en gåva mot rätt håll över denna skitsjukdom - #fuckcancer.
    // M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sötaste m!
      Tack för ditt inlägg.
      Jag beklagar verkligen sorgen över din vän. Och det gör mig ont att läsa det du skriver. Och det blir ett litet hål i mitt hjärta för varje förlorad tapper krigare. Jag vet inte om du själv haft cancer eller inte. Men för mig så är döden ständigt närvarande. Men som jag ser det så är det bara liv som kan besegra döden. Så därför måste jag skriva om liv och att leva. Så ta inte illa upp, snälla du. För sörja måste man göra, men vi som är kvar, måste uppskatta livet så länge vi har det i vår kropp. Vi måste glädjas åt det vi har och så länge vi har det. Och vi skall slåss för att fler skall klara sig och åt att färre skall drabbas. För när kommer dagen då någon ställer frågan, Varför får vi cancer?
      Massor av varma kramar och styrka till dig!!

      Radera
  2. Hejsan!
    Jag tycker du är jättefin i mörkt hår! Men jag vet hur det känns att inte " känna" igen sig själv.
    Jag färgade mitt nya mörka hår blont när det bara var nån cm långt.
    Jag gjorde det själv hemma, och det funkade jättebra!

    SvaraRadera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera