Googlar givetvis biverkningar på östrogenplåster, aha... astma. Inte bra.
Men det är kanske bara jag som är ivrig och borde låta lunginflammationen läka ut.
Men det tar ju sådan låååååång tid.
Det är 18 dagar till Marathon du Medoc.
Pratade med en kvinna som sprungit det två gånger!!! Respekt.
Och hon berättade att hon aldrig sprungit längre än 7 km. (och inte ens den sträckan i ett svep)!!!!
Det ni. Och hon har tagit sig i mål på 6,5 timme!!!
Utan att vara sliten. Hon berättade att de brukade dansa efteråt. (me like :-))
Så min strategi blir att köra 7 km träningspass om doktorn säger ok, i morgon.
Inför loppet.
Och så springer jag nog Midnattsloppet. Men det beror också på vad doktorn säger i morgon.
Och idag sjöng jag för första gången på mycket, mycket länge i bilen. (jo, jag var själv, så klart, för det låter väldigt illa :-))))
Men just att jag bara gjorde det. Och jag kände mig lite glad. Så där inombordsglad.
Det måste var östrogen plåsterna :-)
Blev bjuden på lunch av den sötaste journalist flickan jag känner. Hon som skrev den fantastiska artikeln i GP.
Och håll nu tummarna för mig i morgon. 14.40.
För då skall jag träffa Dr. Marie på Onkolgen. Och få svar på mitt CA125.
Har inte oroat mig speciellt. Det skall bli väldigt spännande. Men samtidigt. Det är som ryskroulette.
Återbesök nr 2.
Mysig morgonpromenad till Haga. Carolines studio ligger på andra våningen i det här vackra huset! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar