Att vara någons fru passar dubbelt bra idag :-)

Tack fina Emma!!!
För att du hjälper mig leta efter fler modeller till mitt projekt.

Så nu sitter jag här och väntar :-)
På att någon klickar sig in hit och säger att hon vill vara med.

Och på måndag skall jag träffa en kille som driver ett galleri.
För jag har ju faktiskt inte en aning, om hur man sätter ihop en utställning :-))
Brukar prata med min granne konstnären Lars Tunbo, för han är grym. När det gäller paketering. Och konst. Och känsla.
Men nu är han ju bortrest i några veckor...
Men under tiden skall jag fota och sätta ihop det här projektet.
Och vi skall göra skillnad. Och samla in pengar. Så forskarna kan forska. Och rädda fler liv!!!
Så som de räddade mitt liv.
Och inte nog med att vi skall samla in pengar till forskningen. Vi skall göra så stor skillnad, att ingen människa, förhoppningsvis, ingen människa efter det här, kommer att skämmas över att de fått cancer.
För det hörde jag om, så sent som för två dagar sedan. Om en kvinna, i min ålder, som skämdes.
Är det inte sorgligt. Så nu måste vi andra föregå med gott exempel. Och höja ribban. Och berätta om hur det är att ha cancer.
Och att det inte är något att skämmas för.
För vem väljer att få cancer? Eller var det hamnar?

Åh så fotade jag bröllop idag.
Såååååå fint och såååååå romantiskt.
Jag vet inte hur många vigslar jag fotat, men det är väldigt, väldigt många.
Men det spelar ingen roll, hur många, för varje vigsel är magisk. Även om kärleks-graden kan skilja sig lite åt :-)

Så njut av lördag kvällen mina vänner :-)

åh det går fortfarande att hjälpa mig att springa medoc marathon, genom att skänka 1:- per meter. Jag tror att vi är uppe i 3 km :-))

Så här såg att vara någons fru ut idag!!! Tack fina snälla Emma!!!

Så här såg det ut på FB!! Dela gärna om ni ser länken :-)

VARNING somna inte med blöt peruk!

Försökte komma i säng tidigt igår.
Så tidigt att jag glömde av min nytvättade peruk, som blev liggande på tvättmaskinen i badrummet.
Halvt invirad i en handduk... Blöt.
Så i morse såg jag ut som ett troll.
Med håret på hända. Lite så, som det är i den riktiga perukfria världen :-)

Så vilken tur att det finns en mössa för nästan varje tillfälle :-))
BAD WIG DAY - mössan kan du beställa här, i vår webb-shop. Givetvis skänker vi överskottet till vår insamling på Cancerfonden. Som du också kan skänka till. Direkt här.
Och mössan kan man faktiskt använda även om man inte har peruk :-))
Ha en fin fredag alla vänner!!

Så idag fick det bli mössa :-) Här i Göteborg regnar det, så mössa och regnstövlar fick det bli!!

Men godmorgon risbuske ;-)) Så att somna med blött hår eller somna med sin peruk liggande på tvättmaskinen. Same same. Men inte smart :-))

Charmig kille och stretchade knän!

Träffade charmigaste strategi/PR-kille idag :-))
Inte "Sommaren-med-Göran-reklam-bransch-glassigt" charmig. Utan mer genuint.
Och han vill hjälpa oss att ta skallighets-projektet till högre höjder. Gåååd dämn. (måste hitta ett bättre namn).
Såååååå tacksam!!!
Antagligen satt jag med öppen mun hela tiden, och bara häpnade.
Ni vet när man träffar människor, vars hjärnor bara sprakar. Det plus charmen, så ni förstår varför jag bara häpnade :-)))
Så nu är det styrfart igen.
Har också bokat in två nya modeller :-))
Men jag vill ha fler.
Så hör av er om ni känner någon, som vill vara med och göra skillnad.
För den här utställningen kommer att göra skillnad!!!!!
Super söta bloggerskan Emma att vara någons fru, har lovat att hjälpa mig leta efter modeller.
Men det lurar faror i att göra en efterlysning har jag förstått.
Efter att min blogg kompis vimmelmamman, gjorde en efterlysning för någon vecka sedan. På sin blogg.
Någon ville komma i kontakt med någon som haft cancer. Genom henne.
Och jösses vad hon fick pisk "hur kan du vara så känslokall att du letar efter någon som är sjuk" var en av de snällare kommentarerna.
My gååååd.
Vad är problemet? Lotta har själv haft cancer, det ger faktiskt några fucking konstiga fördelar, som att man faktiskt får leta efter andra i samma situation. Utan att bli påhoppad av friska.
Så jag skrev ett inlägg på de kommentarerna, att det är faktiskt så att nästan allt tillåtet (för oss i cancer-branschen) när det gäller att samla in pengar till forskningen.

Åh är ni på Focus och handlar, så spana in deras TV reklam, för där är jag med.
Rätt coolt tycker jag :-))
Jag fotade lite åt dem  i våras och då fick jag vara med där. Rätt schysst.
Synd bara, att jag inte fått upp min nya himmelskt snygga hemsida än...
Men den kommer efter helgen .-))

Hörde en skön sak idag;
-Att tänkta stora tankar, tar lika lång tid, som att tänka små !!!
(eller något liknande, andemeningen var iallafall så här :-)

Super skönt när man vill stretcha utsida knä. Där man ofta får ont efter för mycket löpning

Ställ dig i hunden. Och korsa benen. Böj det ben som du korsar. Det är i det "raka" benet (på den här bilden det vänstra) som stretchen känns. Åh ser ni vad fint peruken sitter under min BAD WIG DAY-mössa :-)

Känns såååå skönt ont. 

Måste bara säga tack, för all feedback på bloggen!

Jag tror inte ni förstår hur glad jag blir när ni mailar eller smsar mig.
Både ni i Cancer-Branschen och ni friska. TACK.
Tack för att ni berättar att ni har nytta av mina make-up tips, mina peruk-spaningar och att ni känner hopp när jag skriver om min lilla kamp.
Tillbaka till det där vanliga härliga livet, som alla ni friska tar för givet.
Som vi i Cancer-Branschen också tog för givet, innan vi hamnade här.
Så därför känns det så skönt, när ni hör av er. För det gör också mig lite mindre ensam.
Att veta att fler än jag känner tunga dagar. Men att de glada dagarna faktiskt blir fler och fler.
För de allra flesta av oss.
Så tack Cecilia och Cecilia, Karin, Jenny och Malin och Mikaela och Eva och Stina och Johanna som mailat mig de senaste dagarna.
Och tack för att ni delar med er av er historia och berättelser.
För jag tror det är genom att dela med oss av erfarenheter som vi kommer vidare och förstår att den enda vägen är framåt.
Och nu är det framåt som gäller. För mig och för er.
Och så klart kärlek och värme. Att sprida vidare.

Och beställ gärna tröjan, som också finns i vitt.
Använd bara länken på högersida!!!

We are sorry if you are offended or have a problem with the word FxCK! We are offended and have a problem with the word CANCER!

WWW.FXCKCANCER.ORG

Så skriver en organisation som använder uttrycket. Och jag tycker det säger allt. Sedan finns det flera organisationer i Canada och USA som användt uttrycket i flera år innan Ung Cancer tog det till Sverige. Lika så slogans som "tillsammans gör vi skillnad" och "ingen kämpar ensam". Och att en del samlar in pengar till forskning, andra för att hjälpa unga eller early detection"  eller har en nollvision, eller som organisationen ovan. Där man kan önska sig upplevelser.
Spelar ingen roll, för det viktigaste är att vi gör något. Att vi kämpar för en värld utan cancer. Tillsammans.

Här är de tuffa brudarna som laddar för Midnattsloppet i lördags!!!

Coolaste Marie!!!

Coolaste Katarina!!

Fuck cancer är F U C K, men också glädje och humor och knasiga brudar :-)))) 

En rätt kissinödig krigare till vänster. hahahah flabbar ihjäl mig :-)) Mitt lilla knep för att inte se så lång ut, blir ibland något spånigt :-)

Mod är att göra som man själv vill!!!

Söndagen bestod av en utflykt till Småland.
Till Gamleby. Och fotoskolan. Där söta syster skall plugga det närmaste året. På en fotolinje !!!
Så spännande. Minns själv första dagen på Ädelfors folkhögskola, också i Småland. Jag skulle läsa journalistik. Och det var grymt spännande, och väldigt pirrigt.
Spännande var nog ett understatment, om du frågade lilla-syster-yster i söndags.

Spännande var det sannerligen igår. När jag och Lasse var på riktigt vuxenmöte, på Göteborg & Co.
Såååååå spännande. Så roligt och så trevliga människor, som jag träffade där. Väldigt stort att vi tar vårt projekt ett steg längre och att fler gillar det vi gör :-))
Det är lite hemligt än så länge, men jag tror inte att det dröjer länge, innan jag kan presentera en super rolig grej. Som alla ni också kan vara med på :-))

Sedan kom sötaste Ulrika på besök.
Hon hade med sig en hel påse med franska bullar. Och så är hon med i projektet om skalliga. Och så pratade vi. Det är skönt att prata med någon som vet hur man känner det. Även om alla i Cancer-Branschen är olika individer med egna upplevelser, om hur det är att vara här. Vi tycker olika, vi känner olika. Men...
... vi har alla samma önskan och samma rädsla.
Samma önskan att bli friska och samma rädsla för återfall.
Och Ulrika är fin, och vacker och stark och en sådan där tuffing. Som är hård och mjuk på samma gång och som köper godaste bullarna och lyssnar så där fint.
Och jag fick ställa mina tusen frågor. För även om jag är lite före Ulrika, på den här cancervägen, så vet hon så många saker. Som jag också vill veta.

Åh vi kramades och kramades och ville inte släppa taget. Men hon fick sötaste rummet. Tack vare sina fina saker hon fick ta med sig. Och jag har aldrig sett en bil packad med så många saker, på en gång, utan att spricka :-))))

Som sagt, det var svårt att släppa lilla söta syster. 

Hittade denna på FB. Så rätt Pippi :-)))

Finaste loggan tycker jag, älskar när man gör saker så där Göteborgskt. Med en knasig tvist och lite sjävironi :-)) 

Åh Ulrika har valt att gå utan peruk. Jag vill inte skriva att just det är modigt (så klart att det är, eftersom skalliga kvinnor inte är norm. Hon är skit modig!!! ). För jag vill hellre skriva att det är modigt att göra som man vill. För jag hör ganska ofta, från omgivningen som tycker att jag skall sluta bära peruk.Nu när håret är 5 mm. Åh det är säkert välvilja, jag vet. Men jag älskar mina peruker. Så mod är faktiskt att göra som man själv vill. Och stå upp för sig själv!!!!!!

MIdnattsloppet tjohoooooooo!!!

Östrogenplåster is da shit :-)))

Jag är pigg, glad och full av liiiiiiiiiiiv!!!!!!!

Sååååå underbart och så oväntat. (konstant huvudvärk och tryck över lungorna är piece of cake i biverkningssammanhang :-))

Nu kör vi!

Så kära ex-maken lovade komma in och hjälpa mig och Casey med lite små plock i lägenheten. En lägenhet som inte (låter lite äckligt, jag vet) storstädats på 12 månader.

Inte för att det är min favoritsysselsättning i vanliga fall. men orken har verkligen inte räckt till.

Men nu, finns det plötsligt lite städnings-spririt i mig :-)

Så i lördags blev det inte bara städat. Det blev en total make-over. Varför blir det aldrig lagom :-))

Så en tur till Svenska Hem och köpte coolaste mattan och nya köksstolar. 

En snabbis till IKEA och köpte den mjukaste (=billigaste soffan :) vi hittade. Och snällaste (idag iallafall :-)) Kalle, monterade och monterade och flyttade runt och möblerade om.

För det hann ju inte jag med :-))

Jag skulle ju springa Midnattsloppet :-)) 

Så snällt av honom. TACK!! 

Så när han möblerade om hemma hos mig, var vi nere i  studion och förvandlade oss till Cancer-warriors!! 

Och vi fick så mycket ryggdunkar, hejar rop och kärlek längst med banan.

Och sötaste killen (som Katarina pratat med) springer förbi oss och ropar

 "-Titta, där är ju cancer-tjejerna" 

Vi sparang in på drygt 1 timma (mitt sämsta lopp ever, men å andra sidan så var jag inte halvdöd som jag brukar vara :-)

Men att gå på en 30-års fest (fattar ni hur coolt det är att vara bjuden på det i min ålder???) var helt omöjligt. 

För när jag kom ut ur duschen och skulle dra på mig kläder för att gå på party, sa kroppen stop. 

Jag kom inte en meter.

Snyggaste tatueringen, fick farsan att sätta i halsgropen. Innan han förstod att det var på låtsas!!

Medaljer smakar alltid gott!!

Casey provar soffan!!

Och Casey provar mattan :-))

Midnattsloppet

Kortaste inlägget ever ;)
Kommer mer i kväll!!
Vi kom i mål!
Vi är nöjda!
Kram



- Posted using BlogPress from my iPhone

Tidig morgon = sen kväll :-))

Jobbigt att gå upp tidigt, men ändå skönt att skolan börjat (för Caseys del alltså :-))
Lite rutiner, lite tidigare morgnar (inte för att jag gillar det, men dagarna blir längre :-))
Så 8.15 var det morgonmöte i Haga med vackraste yoga-Caroline.
Tyvärr blev jag lite försenad.
För när jag satte mig på cykeln, så inser jag att cykel = vind = inte bra med peruk. (Också därför du aldrig ser mig på en uteservering i Göteborg :-) Omöjligt att äta och hålla koll på wiggen samtidigt :-)

Så jag sprang upp och hämtade min favvo-mössa.
Sedan bar det iväg :-))

Jobbat i studion. en sväng till Staduim, Sisjön för att hämta startbevis till Midnattsloppet i morgon.
Liten löprunda. men det gick lite väl snabbt för att kallas långsamt...
Men det är såååå härligt, när benen bara rör sig.
Inte lika härligt när lungorna tjuter. Men det var det värt :-))

Sedan mys-middag med Casey på Caleo. Åh vad jag gillar Caleo!!!!
Sprang på super pumorna Carol och Lotta. Blev kvar och hade huuuuuuur kul som helst.
Så jag har garvat. Men Midnattsloppet lär inte bli lättare av att jag pimplar vin (det är ju liksom inte den biten jag behöver träna på, när det gäller Marathon du Medoc .-))
Så det var bara att pallra sig hemåt.
Åh här sitter jag nu :-))

Så sängen hägrar så snart jag lokaliserat Casey :-)
För i morgon är det Midnattsloppet. I mitt nya liv :-))

Räddaren i nöden :-)) För det ser rätt knasigt ut när peruken står rakt ut på sidorna. Men himmel va många som verkligen undrat om det är en peruk. Just idag. Jag säger bara tack Rapunzel och tack Lisa!!!

Möte med mysigaste Caroline. Så mycket solsken i den människan. Så mycket energi och kärlek.

Viktiga saker avhandlades. Jag älskar att sitta i möten inser jag. Att få brain-storma. Att få vara vuxen. Att planera. Stordåd. (I wish, men ändå) Kanske kan vi göra världen lite soligare och lite roligare. Och lite mer bendy :-))

Tankar som hoppar, stöts och blöts. Visst är det underbart att få hjälp, att tänka tankar som blir så mycket roligare om man är två.

Inser min begränsning.  Jag kommer aldrig att lyckas ta sådana där fina matbilder. För jag är alldeles för glupsk. Mina vänner också. Och så tänker jag att; nästa gång kommer jag att fota innan. Innan någon druckit upp den vackra drinken, innan någon gamat i sig pajen. Innan någon mumsat i sig salladen. Men så lär det aldrig bli :-))

Vackra Caroline!!!

Jag är svenne-banan frisk!!!!

Alltså kan jag börja springa!!!
För mitt HB var 139 och ett annat blodprov (hur många finns det egentligen???) CRP var -1 och ligger det över 5 så har man en infektion i kroppen.
Så jag är frisk med god marginal.

När sötaste kunden Anna Jansson lämnade studion vid 18-tiden, slängde jag mig upp och bytte om till löparkläder. Och pulsklocka. Och pulsband.
För det är lätt att förhäva sig när man har massor av spring i kroppen.
Men som älskade Gunnel sa, "ta det lite lugnt i början så att du inte tappar andan!"
Hon känner mig väl :-)))
Så jag tog det lugnt. Jag lät inte pulsen gå upp över 150. Och det innebar att jag gled fram i sakta mak. 6,12 var mitt genomsnittstempo under de dryga 5 km. jag var ute.
Så jag var lagom svettig och inte andfådd när jag gled runt hörnet, på Krisinelundsgatan :-)
Det känns så klart att jag inte sprungit på 4 veckor.
Men jag kan bara tala om för eventuella yoga-skeptiker.
Att yoga räknas. För utan yoga de här 4 veckorna skulle jag nästan vara på ruta 1. Och det var jag inte. Så kan man inte springa, se till att yoga.

Tiden innebär att jag troligtvis kommer att springa Midnattsloppet på över 1 tim.
Men det roliga med tävlingar är att det går alltid lite snabbare, utan att man anstränger sig :-))
För en exhibitionist som jag, är det ju ganska lätt att räkna ut vad som får igång mig :-))
Det är så klart publiken, kanske en och en annan snygga manliga löpare att springa efter och fotoblixtarna, som får mig att öka tempot, utan att tänka på det :-)

Vad får dig att springa snabbare?

Men åh andra sidan har jag ett marathon om 17 dagar, som jag inte vill missa :-))
Så jag skall ta det lugnt, det får blir en fin balans gång.
Men att springa in på över 1 timma... det skulle kännas lite... konstigt..
Jag skall vara glad, att jag ens får springa, att jag ens kan springa :-))

Så glad att jag orkade. Tog en liten paus utanför polishuset, vid Ullevi. För att fota och få ner pulsen lite. 4 veckor utan löpning och man känner sig som en nybörjare. Stegen är tyngre. För man måste tänka på hur man rör sig hela tiden. Och andningen. När man sprungit lite mer, så kommer det automatiskt. Och det är en rätt cool känsla... :-))))

I´m a combat-cancer-warrior!

Ny dag och nytt liv, eller?

Känslan av "här & nu" känns ännu tydligare idag :-))
Söta Anna kom in på en fika i morse. Det är rätt tråkigt att alltid jobba själv.
Mina kunder är väldens bästa, men just allt ensam arbete där i mellan, är lite.. ensamt.

Sedan swischade Katarina förbi (fattar ni vilken energi den människan har :-))) med våra kläder till Midnattsloppet på lördag.
Temat princess warrior kvarstår, bara attityden som är annorlunda. Marie och Katarina snäppade upp min lite mjuka rosa mesiga linje. hehehe
Till en riktiga warriors. Vi snackar combat-cancer-warriors.

Så nu försöker jag ta mod till mig och ringa Carina på onkologen för att få svar på om jag är "frisk" :-) eller inte :-) (förkylnings frisk alltså :-))

Och så fuckcancerandrun tröjorna på det :-)

I DID FUCK...

...CANCER!!!!!!!!
Återbesök #2 - check!

CA125 ligger stadigt på 22!!!!
Åh Dr Marie ser såååå nöjd ut, när hon berättar att det inte bara är mina värden ser bra ut, utan även min insida.
Åh ingen är lyckligare än jag!!!!
Tjohooooooo!!

Jag var inte så nervös när jag gick dit. Tror jag. Lite små stirrig. Men det kanske berodde på annat :)
Men jag vet att jag faktiskt var, kanske inte nervös. Men så där, lite respektfull.
Lite som när man står i givakt.
Jag vet att Dr Magnus räddade livet på mig, och han säger att jag är botad.
Men man går ju på täta kontroller i 5 år, av en anledning...
Och det blir ju ändå lite domedags-känsla.
För hur många av er friska, går in på ett möte, för att få en dom. (det få vi alla ibland :-)
Men jag menar en dom, som är på blodigt allvar... Inte lika många... I guess :-)

Så när jag kom ut, så ville jag egentligen hoppa och vara jätte glad.
Och så klart att jag var/är glad!!!!
Men jag tror att man tar sina återbesök på sådant allvar, att det tar en stund innan beskedet sjunker in.
Och även om jag inte är så-så-så nervös innan. (många är så nervösa och oroliga att de äter lugnande tabletter flera dagar innan. (och jag förstår dem, hade jag haft vett nog hade jag också gjort det)
Så tänk på, det när vi vet att någon skall på återbesök. Var extra snälla mot honom eller henne.
Om man det är någon gång, man behöver lite kärlek, så är det nog inför sådana besök (även om man helst vill ha det 24/7 eller iallafall 1/7 :-))))

Så jag var alldeles lugn när jag kom ut. Men nu börjar det bubbla lite i mig.
Och jag har bestämt mig för att det är nog nu, det börjar. Eller ge mig till i morgon :-)
För Sötaste Carina tog sänka och ett blodprov, för att se om jag har en infektion eller om trycket över lungorna är något annat. Åh då kanske jag kan få springa !!!!!!!!

Och då, då börjar mitt nya liv. En ny fas. Som jag tror jag skall döpa till "här & nu".
Vem vill hänga på och köra lite hard-core carpe-fucking-diem med mig?
(ps. förlåt mor och far för alla svordomar idag)

Känner mig lite oövervinnelig, lite Rocky Balboa ni vet :-))) blink* blink*

Lite burlesque och lite golf :-)

Morgonmöte på nyrenoverade Evas Paley.
Till och med jag inser trenden.
Alla ställen vill se ut som en blandning mellan mexikanska horhus (som de gör på film) och dekadenta Burlesque klubbar. Vem satte den trenden? Hotell Costes i Paris leder ligan, still.
Så jag undrar lite smått när någon vågar öppna en riktig burlesque klubb i Göteborg...
Trust me, i´ll be there :-))

I alla fall, vi hade vuxenmöte där, som skall ta fuckcancerandrun till högre höjder. Jag vill ju bara kasta mig in i framtiden, med världens bästa projekt.
Men kanske min halvjobbiga iver beror på att jag faktiskt fråntagits en liten bit av den tilltro som kallas framtiden. För mig gäller det här och nu. Och gärna med det samma!!!
Och vänta bara. Skall strax iväg på mitt andra återbesök, på onkologen. Sedan skall ni få se på grejer.
Kanske är jag inte riktigt så kaxig :-) så håll gärna en tumme eller två.

Efter Evas Paley blev det lunchmöte på Delsjöns Golfklubb. Kanske inte mindre vuxet, men jädrar vilken härlig energi :-))
Det kommer att bli grymt!!

Konstigt att sitta ner och skratta med underbara människor. Och känna livet i sig.
När det från oväntat håll, på en nanosekund.
Dyker upp en tanke om att jag faktiskt skall sitta framför Dr. Marie och höra hur jag mår, på riktigt.
Hur mitt CA125 värde är. Och jag är helt övertygad om att det är bra.
Men ändå. Det är i sådana nano-sekundrar som jag känner att man ändå inte lever helt i det vanliga livet...
Men nu skiner solen och livet är toppen :-))
puss & kram

Vilket super gäng :-)) Nu är det bara fram som gäller. Lunch möte - check :-)

Visst är det fint här? Morgonmöte - check :-))

Lårstretch och 18 dagar kvar till Medoc!

Trycket över lungorna är fortfarande kvar...
Googlar givetvis biverkningar på östrogenplåster, aha... astma. Inte bra.
Men det är kanske bara jag som är ivrig och borde låta lunginflammationen läka ut.
Men det tar ju sådan låååååång tid.
Det är 18 dagar till Marathon du Medoc.

Pratade med en kvinna som sprungit det två gånger!!! Respekt.
Och hon berättade att hon aldrig sprungit längre än 7 km. (och inte ens den sträckan i ett svep)!!!!
Det ni. Och hon har tagit sig i mål på 6,5 timme!!!
Utan att vara sliten. Hon berättade att de brukade dansa efteråt. (me like :-))
Så min strategi blir att köra 7 km träningspass om doktorn säger ok, i morgon.
Inför loppet.
Och så springer jag nog Midnattsloppet. Men det beror också på vad doktorn säger i morgon.

Och idag sjöng jag för första gången på mycket, mycket länge i bilen. (jo, jag var själv, så klart, för det låter väldigt illa :-))))
Men just att jag bara gjorde det. Och jag kände mig lite glad. Så där inombordsglad.
Det måste var östrogen plåsterna :-)

Blev bjuden på lunch av den sötaste journalist flickan jag känner. Hon som skrev den fantastiska artikeln i GP.

Och håll nu tummarna för mig i morgon. 14.40.
För då skall jag träffa Dr. Marie på Onkolgen. Och få svar på mitt CA125.
Har inte oroat mig speciellt. Det skall bli väldigt spännande. Men samtidigt. Det är som ryskroulette.
Återbesök nr 2.

Bästa löpar stretchen!! Målet är att rumpan skall nudda väggen. Ta i beaktning att jag har tränat ganska yoga 5 dagar i rad. Och så har jag inte sprungit på 4 veckor. Så det var med stor förvåning för både mig och Caroline att jag kom så nära väggen. :-) Fick kanske lite hybris, för sekunden efter bilden var tagen tappade jag balansen och for i golvet. Det är det bästa med yoga. Det känns kanske lite enkelt. Man börjar tänka "shit vad jag har blivit duktig". Man kanske vänder på huvudet en aning och tittar på någon bredvid och känner, "shiit jag har verkligen blivit såå mycket bättre". Och i samma ögonblick man tänker så. Då har man tappat koncentration och det slutar oftast för min del, att jag rasar ihop som ett korthus på mattan. TOTAL NÄRVARO med andra ord :-) Men prova, gärna. Hur bra som helst.

Mysig morgonpromenad till Haga. Carolines studio ligger på andra våningen i det här vackra huset!

Kloka ord på vägen

Watch your thoughts ; they become words.
Watch your words; they become actions.
Watch your action; they become habits.
Watch your habits; they become character.
Watch your characters; they become your destiny.
Lao Tzu

Rätt klocka ord från en tung gubbe. Allt presenterat genom min fantastiska yoga lärare Caroline.
Körde yoga med henne idag också (smet ifrån på lunchen, hehehe)
Och så har jag faktiskt bokat en PT timme med henne i morgonbitti.
För jag känner mig så stark :-)
Men tyvärr ingen löpning idag heller.... sååååå tröttsamt. 19 dagar kvar till Medoc marathon.
19 lååånga dagar. Så då tänkte jag att det får bli hard core yoga.

För jag funderade på det där jag skrev igår.
Om hur mycket kan yoga omvandlas till löpning.
Åh kära ni (oftast män :-) tänkt inte ens tanken.
Att den här yogan jag pratar om, skulle vara mjukt och fluffigt...
Inte den yogan Caroline kör med oss :-)
Det är lite som att stå i jägaren (ni vet med böjda knän och ryggen mot en vägg). I 60 minuter. Och samtidigt bara andas genom näsan. (Eller heter den stolen?)
Ungefär så skönt känns det ;-)

Så här såg jag ut för exakt 2 år sedan då jag skulle springa Midnattsloppet. Minns ni vad det regnade den gången....

Idag fick jag vara modell!!

Ja, det bästa med att hålla sig hemma en lördagkväll är väl att man känner sig pigg och inte det minsta bakis dagen efter  ;-)
Jag vill inte påstå att jag var uppe med tuppen, men ändå i tid.
Fixade frillan :-) och lite olika träningskläder för idag skulle farsan få agera fotograf.
Han har fotat kanon fina bilder tidigare. Och får han bara kläm på det där med skärpan så är han grym :-)))
Så vi begav oss ut till Fjärrås backar. Regnet stod som spön i backen hela vägen från Göteborg ut till Kungsbacka. 
Men där så höll det plötsligt upp och vi fick kanon bilder i bästa ljuset. 
(Ni vet väl att molnigt ljus ger bästa reflexerna och mjukaste ljuset. Då är det som bäst att fota och inte en linje syns trots att jag garvade som f.....n ;))

Bästa middagen med mor och far. 
Och sedan 1 tim yoga med Caroline på Sats.
Trots lunginflammation har jag ju yogat. Och idag kände jag mig faktiskt både stark och mindre stel ;)
Så jag undrar lite stilla. Hur mina drygt 10 lärar-ledda yoga timmar under 3 veckor, kan omsättas till löpning? 
För det måste jag ju kunna tillgodo räkna mig på något sätt!!??
Och idag har jag värsta träningsvärken i magen. Och det kan jag tala om för er, känns som kärlek !!!
Sååååå skönt.

Äntligen har min lilla catwalk-unge kommit hem, min stora lillasyster firat färdigt sin födelsedag så att allt kan återgå till det normala ;))
Och i morgon är det en av de där dagarna som man egentligen inte skall arbeta på. 
För i morgon måste vi hålla tummarna, hårt, hårt. 
För flera fina vänner i Cancer-Branschen (och utanför) väntar på provsvar i morgon. Så extra energi och kärlek skickar jag till er.
You know I know, who you are <3

Jag skall få vara med i finaste sporttidningen :-) Sååååå spännande!! Jag har ju ganska många bilder, men kände att det saknades lite mer ner-tonade bilder :-) Man måste ju inte göra Fuck Cancer tecknet på alla bilder, eller tummen upp. Eller posera som en galning, hehehe. Men jag gillar ju att vara med på bild :-))) Åh jag vill ju att alla skall gilla det :-)

Vi passade på att fota lite tröjbilder också!!

Vi hade jätte kul även om farsan ser lite samman biten ut :-)) love u dad!!

Detox-yoga och drömmen om att springa (och hångla lite :-)) utan att bli sjuk!

Lördag kväll och jag sitter hemma, igen!!!

Något är fel.
Jag borde vara ute, på stan. För hela Göteborg festar, utom jag. Känns det som.
Det är full fart på Avenyn och Eva Dahlgren uppträder på Götaplatsen.
För musiken dundrar rätt in i mitt vardagsrum :-)
Fotboll på Gamla Ullevi, Pink Floyd på Nya Ullevi och massor av små grejer runt omkring i stan.
Vi snackar Kulturkalaset min vänner.
Och jag gnager på mattkanten. Och suger på min Seretide Forte (min astmaspray).
För jag måste hålla mig lugn. Jag måste bli frisk i lungorna.

Och då går det inte att sitta på uteserveringen hos Costas och dricka rosevin. Eller springa ner för Avenyn med kortkjol och utan jacka (bara för att det är så nära hem :-) ner till Lipp. Eller prata så där nära, med någon som verkar lovande (bara för att man druckit lite vin :-) så man nästan byter baciller utan att kyssas. Ja, ni vet. Rätt mysigt, men inte så smart, om man vill hålla sig frisk.
För hur mycket jag än vill, skratta, flörta och hänga ute. Så vill jag ännu hellre bli frisk i halsen.
För jag vill springa!!!
Och Medoc marathon närmar sig med stormsteg... hur skall det gå...
Jag får ärligen nästan lite panik. Jag skall springa 42 km om exakt 20 dagar och 12 timmar. Mouaawwaah.....

Men jag kan ju inte var helt still :-) så det fick bli 2 timmar Detox-yoga hos underbara Caroline i Haga.
Jag kände mig faktiskt mycket bättre efter det :-)

Sedan besök av söta baby Emma och hennes söta mamma Linda. Åh vad det är mysigt med en bäbis :-)
Sedan har jag svarat på frågor. En STOR sporttidning har gjort en intervju med mig :-))
Mer om det lite senare, men väldigt, väldigt spännande.

Sedan tog jag mod till mig och skrev till en av Sveriges största bloggare, för jag tänkte att jag måste nå ut. Till den breda massan. Om att jag behöver fler modeller till mitt projekt.
Jag har två på gång. Eva och Rosa. Men sedan är det bom-stop.
Så snälla, vet ni någon som vill vara med. Som är kvinna och skallig av cellgifter och lite skönt trevlig. Låt henne läsa lite om mitt projekt i högerspalten eller kontakta mig omgående :-))
Jag har inte hört något från bloggerskan ännu, men jag håller tummarna. Skitcool tjej.
Men kanske  funkar det inte så i den vanliga blogg-världen, vi får väl se :-))))

Lilla dockan är i Stockholm och visar bröllops-kläningar från... himlen :-) 

Jag var nog mer trött än jag trodde, för jag missade totalt att fota :( men Caroline fångade oss när vi fikade efteråt i hennes mysiga kök!!

Av den lilla statistik jag kan utläsa så vet jag att det kommer en hel del läsare från Cancerfondens sida. Vilket är så kul och  (eller egentligen inte, eftersom det betyder att någon.. ja, ni vet..) å alla är så välkomna!!!! Och idag var jag inne och då såg jag att vi är ju inte så många som ligger länkade där. Jag blev jätte stolt att bloggen får ligga mellan tungviktare som Christians blogg "i kroppen min" och Lotta Greys blogg "vimmelmamman". Man tackar!!!

En härlig fredag i Vasastan!

Fredagen började med söt baby-fotografering och slutade med ren bild-redigering.
Och nu sitter jag i studion och klurar på hur jag skall hitta fler modeller. Till mitt skalliga projekt.
Och på hur jag skall nå fram, till någon på Fotografiska.
Jag har fått ett namn.
Så jag skall skriva, det vackraste av brev, för att fånga den personens uppmärksamhet.
Eller är det någon här, som kanske känner någon, som känner någon :-))

Jag vill inte outa några bilder än. Men det kommer att bli såååå bra och mina modeller är så vackra, modiga och stolta.

Igår var det kalas för min söta lillasyster som fyllde hela 28 år. Galet. För jag minns när jag höll i henne i min famn första gången och hon var så liten, så liten. Och så söt, så söt. Och hon var min första, riktigt stora kärlek. Grattis älskade syster!!

Nu kommer strax Morgan och myser med mig. Jag har ju varit själv i flera dagar, för Casey glider omkring i brudklänning, på värsta catwalken i Stockholm.
xoxo

Lilla Ellie 6 år. Skorna var nya och tröjan hade brorsans gamla flickvän stickat till henne. Hon var så söt och så stolt.

Åh så är hon ju värsta duktiga fotografen idag. Och skall börja på fotoskola nästa måndag.

Vi började med middag och Johan och brorsan var med :-)))

Kolla vilka snyggingar jag mötte ihop med Henrik Lundqvist, tänkte jag säga. Men så var det ju inte. Riktigt. Men på min promenad från studion till ramaffären träffade jag Kristina och Kattis. Sååå fredags glada och så klart alltid snygga i håret. Kristina är värsta duktiga frisören!! Och efter ramaffären gick jag till Coop Posten och där stod Henrik Lundqvist med sin fru i kön. Han hade kepsen långt ner över öronen och var inte alls sådär snygg i håret som han är på tv :-) Så man kan väl säga att jag mötte dem ihop? Det var ju under samma promenad i alla fall :-))

Marathon du Medoc, här kommer jag :-)

Känner mig mycket, mycket bättre idag :-))

Jag blev ju lite nojig igår och bad om ett återbesök till doktorn.
Han skickade ner mig på röntgen där de konstaterade att lunginflammationen läkt ut. JIPPPIIIEEEE!
Men att slemhinnorna i halsen och lungorna är skadade och behöver vila.

Jag vill inte vila, jag vill springa som vinden!!!!
Så doktorn rekommenderade vila i ytterligare några dagar. (han sa snarare 1- 2 veckor, men jag har inte tid...)
Jag har snart inte sprungit en meter på 3 veckor och det kliar i kroppen av oförlöst löparspring!!!

Men, för att inte tappa suget så gick jag in en sväng, för att kolla maskerad kläder.
Temat i år är ju som sagt Si-Fi.
Mitt förslag är att jag klär mig som en princess-warrior som slåss mot cancern.
Helt klädd i vitt och glitter. Och med en vit fuckcancerandrun.com -t-shirt så klart.
Så ett besök hos Buttricks och Shock. För att hitta en vit tyllkjol. Rätt magert utbud på båda ställena.
Jag hade ju en svart förra året, när jag var pirat, men nu skall jag vara vit :-))
OCH FRISK!!!

Och nu är det lite jobb och sedan födelsedags kalas hos min lilla syster som fyller år!!!!!!!

Någon tyckte att jag skulle springa utan peruk... för annars var det inte trovärdigt.. eller hur? 184 centimeter skallig människa som springer ett marathon. Det är ju inte medlidsamma blickar jag vill ha, (eller orkar) eller uppmärksamhet för min egen skull. Jag vill ju dra uppmärksamheten till att forskningen behöver mer pengar för att kunna rädda fler människor. Och så vill jag ju se ut som jag gör, och så vill jag ju flörta och ha kul i år :-)) och det är den blonda Cecilia som skall göra det, den friska. Inte den skalliga :-)) så det så!!!