makt - ansvar - skuld

Jag kan inte låta bli att nämna igen, hur bra det känns att prata med någon :-)
Som om jag hade ett inre tryck, som nu sakta får pysa ut.
Att få gråta och säga precis vad man vill. Utan att behöva förklara sig. Eller försvara sig.
Kroppen är en fantastisk skapelse. Det visste jag ju innan, men rätt knasig också. Som sparar på massor av tankar. Fast tankarna på något sätt, sätter sig i musklerna.

Två necessärer är på väg ut, till förhoppningsvis två lite gladare, kämpar!!

Jag blir så glad av alla mail jag får. Det gör mig väldigt, väldigt tacksam.
Att få dela tankar och livshistorier med okända människor. Som känns som mina vänner.
För jag vet att jag har haft tur. En väldigt stor tur. Med tidig upptäckt.
Och att få en "egen" Magnus.
Som trots mina protester, såg till att jag blev undersökt och opererad, inom loppet av 4 veckor.
För en del av brev-vänner skriver sakligt, om hur deras resa varit. Och det gör mig gråtfärdig att veta hur en del människor i Sverige 2014, blir behandlade.
Hur ingen tar dem på allvar. Att väntetiderna är enormt långa. Att läkare har prestige och inte ser till patientens bästa. Att man inte får mediciner som man behöver. Listan kan göras lång.
Att så många måste slita så hårt, för att göra sin röst hörd.
Jag minns hur min mamma slogs för sin rätt, på Borås Lasarett. Där ingen tog hennes oro eller problem på allvar.
När de väl lyssnade på henne och hon tjatat sig till en röntgen. Så var det två år försent.
Cancern hade spridit sig.
Detta var 1989. Och man kan ju tänka, att så var det, på den tiden.
Men det hemska är, att det ser exakt likadant ut idag. Och nu lever vi i 2014.
Så kampen får inte tystna.
Vi som överlever måste hjälpas åt, att förklara för politiker och andra beslutsfattare hur viktigt det är med en bra och rättvis vård.
Jag blir faktiskt riktigt arg. Riktigt arg och ledsen.
Men som sagt, kan jag stötta någon. Hjälpa någon, strida för någon. Finnas där för någon som inte orkar, så kommer jag att fortsätta att göra det.
Så fortsätt att skriva till mig. För tillsammans någonstans i allt det sorgliga och arga, så bygger vi en styrka som vi kommer att bära med oss. Och dela med oss av.
Det är så man bygger förändringar.

I morgon skall jag föreläsa för Fond och Finans, på deras Benivent. Spännande, nervöst och kul.
Jag är inte hälften så hispig som förra gången. Men det kittlas så klart i magen, redan nu.
Skall prata om hur viktigt det är att göra skillnad, för sig själv och andra.

Åh så möttes jag av dessa söta. Som stod med färdig middag när jag kom hem från jobbet. Finaste ungen i världen har jag!
Am and Casey rules!!! Thank u!!!!! Love u guys!!!

Hon e så bra. Och hon förklarar så fint. För hon menar på att man inte får (behöver) känna skuld för något, som man kanske tar på sig. Om man inte har haft makt över det från början. För har man inte makt över "problemet/situationen" så har man heller inget ansvar att göra något åt "problemet/situationen". Lika så omvänt.
Så man kan inte "bara" hoppa upp till skuld. Och känna sig som skit. För då skall man fråga sig; -Hade jag makt att göra något åt det, som man (kanske) känner skuld för. Visar det sig att man hade makt, så har man ju också ansvar. Ansvar att göra ett bra val. Gör man ett dåligt val så kanske man får stå där med skulden. Men jag gillar den tydliga bilden. Att förstå hur man inte skall ta på sig saker man inte kan påverka och på så sätt slippa känna skuld. Den jävla Luther.

Tack snällaste Grand Parfyrmeri!

Generösaste Grand Parfymeri med Teija i spetsen, var ju en av sponsorerna till kalendern, #fcarcalendar2014.

VI fick ju så mycket saker av henne att använda :-))

Krämer, ögonskuggot och fina mascaror. Concealer och andra spännande saker.

Och vi målade och piffade oss, hur mycket som helst. Inför fotograferingen.

Men trots det, så blev det massor av burkar och flaskor över, som vi aldrig använde. 

Så vi samlade alla fina oöppnade ögonskuggor, baskrämer och andra goa läppglanser, i tre olika små användbara bagar. Som vi nu vill ge bort! 

Tillsammans med  3 st. fantastiskt generösa presentkort på 20% (som inte är tidsbegränsade)!

Så vet du någon, som just nu, kanske inte är på topp. Som kanske tycker att livet är tufft, och som skulle bli lite gladare, av en liten present?

Maila oss hennes (det är bara tjej-grejer, sorry killar) namn och adress och en liten motivering till varför just hon skulle bli glad för lite make-up. 

Så skickar vi en av dessa necesärer till henne!

Tack än en gång Teija och Grand Parfymeri!!!!!

maila cecilia@fcancerandrun.com nu!!

kram kram

P.s. Jobbar du på något företag som kanske vill vara med och göra skillnad? Kanske som sponsor eller kanske hjälpa oss att göra någon glad, på stört. Som Grand Parfymeri. Så enkelt, men jösses vad glad jag hade blivit för en sådan grej. Kanske inte så mycket för sakerna (nu ljög jag lite :-)) utan också för att någon faktiskt tänkte på mig, när jag mådde som sämst!

Fantastiska Christian Bretons krämer och andra fina grejer från Lancome och Clinique ligger här i. .Det räddar inte liv, men gör dagar med liv, lite färggladare :-)

Hitta djupet i lungorna och lugnet i hjärnan !!!

Jag blir bara mer och mer övertygad om att jag (och Anna) är på rätt spår.

För varför har ingen sagt att det finns medicinsk-yoga. Eller meditations-yoga. 

Andnings-yoga kallar Lotta på Divine Yoga det för (många skräms tydligen av ordet meditation) som ett sätt att ta sig tillbaka från cancer, andra sjukdomar och jobbiga händelser.

Att lära sig andas, djupt. Är ju bara för hela kroppen.

För syresättningen, för ceratoninhalten, för musklerna, för sexet, för hjärnan och för lugnet. 

För att ha ett verktyg att ta till, när stressen blir för stor. 

Nog har jag tränat yoga hela tiden. Vilket hjälpt mig oändligt mycket. 

Men det här kändes som en nystart. 

Att börja från grunden. Med andning. Att börja i rätt ände. 

Så jag tackar finaste GB av hela mitt hjärta som bjöd med mig. 

Som smsade och förklarade, var-när-hur.

Sådana saker kan ibland (obegripbart inser jag för en utomstående) vara omöjliga att genomföra för egen maskin. Det blir ett slags inre motstånd. Man säger ja, för man vill. Men kroppen säger nej.

Så tack finaste GB, för att du tog med mig!!

Och vi var åtta söndags-glada som andades för glatta livet. 

Lotta guidade oss med fast röst och mjuk framtoning. Och utan att ge oss utrymme, att tro att vi inte skulle klara det. 

Så vi satt, låg och andades. Länge och mycket och kontrollerat. När jag andades som mest långsamt så klarade jag av att andas bara 3,5 andetag per minut. 

Men så har jag ju tränat länge. Löpningen hjälper till så klart :-)

Men för att knyta ihop de hela.

Det där med träning och rehabilitering är såååå viktigt. 

Jag vet så många av oss ex-cancriga, som skulle mått bra av att fått lära sig lite andningsteknik, samtidigt som den första cellgiftspåsen serveras.
Så jag vet att vi har massor med att göra. Tur att det är måndag i morgon, för då sätter vi igång :-))

Och jo, jag skall prova medicinsk-yoga nästa vecka hos Lotta. Studion ligger på Avenyn, 150 meter från min dörr :-))

Finaste GB, Lotta och jag efter passet, som var helt underbart.

Två efterfester på samma kväll!!

Vilken kväll det blev!!!
Middag med oss fyra och mitt söta lilla extra barn Madeleine, på mysigaste Caleo.
Som alltid :-)
Pernilla i dörren, med samma sköna välkomnande stil som Costas. Alla fina i servisen och så god mat!!
Alltid trevliga gäster och gött tjöt.
Nick filmade och jag fick verkligen leka skådis. Varför blev jag inte skådis? Min dröm ju :-))
Sedan var det Park som gällde och P3 Gulds officiella Efterfest.
Att mingla med Americk och Nick var ett äventyr i sig. Hela musiksverige var där kändes det som.
Med två New York killar i sällskap, med deras uppseendeväckande stil bondade vi hej vilt.
 Jag  skulle nästan vilja säga att det var de "riktiga" kändisarna som blev mer starstruck på dem, mer än tvärt om :-))
Så det blev lite snick-snack med Timbuktu :-) En kram av Sahara Dawn Finder, och Richard Olsson från TV och så massa tjöt med super trevliga grabbarna i Dead By April. (bilder kommer i vekan:-)
Och någon annan cool som jag inte vet vem det är. Och en söt Christoffer. Som bjöd med oss på den riktigt tunga efterfesten, lång, långt ut. På Sockerbruket.
Värsta rejv festen. Vi dansade och dansade och filmades. My gååd så kul.
Åh så himla kul att få hänga med Casey, Nick och Americk.
Jag gamla människa :-)
Jag lovar, jag var den äldsta på det stället.
Men musiken var grym och dj´n vass, så det fanns inget alternativ än att dansa (just den sekvensen tänker jag faktiskt inte titta på. För vissa saker skall bara upplevas live, mina dans moves är definitivt ett sådant. :-))
Men sedan några dagar tillbaka, har jag bestämt att jag skall vara exakt så som jag vill vara.
Inte så att jag på något sätt varit "inte mig själv".
Men nu går jag all-in. Så vill jag dansa på obskyra efterfester med på tok för unga människor, så göra jag det. Casey övertygade mig att jag var värdig. Hela kvällen :-))
Gillar också att hänga med det här gänget, för det var musiken och stämningen som räknades, inte alkoholen.
Så att jag var i säng 03.30 och uppe redan 09.00 i morse för att gå på mitt första andnings/meditations pass var inga problem :-))
Men nu när vi proppat i oss två hemma-gjorda pizzor känner jag mig lite mör.

Så här ser det ut när jag skalat och noppat all frukt som skall ner i vår dagliga frukt drink. Prova gärna med lime, citron. Broccoli. Och så i med ingefära. Det är den som gör att ni slipper förkylningar!!! Sedan kan man strö kanel över drinken om man vill :-) Vi äter nog 4 kilo grönsaker och frukt om dagen.

Så här ser vår maskin ut GB. Den är svinbra, men nu efter 1 års intensiv användning är det snart dags att investera i en ny. (hade jag lyckats hitta kvittot skulle jag faktiskt reklamera den, då plasten sprack på ett ställe. Men alla jag prata med säger att detta är den bästa och mest hållbara modellen. Och trots lite otur med min, så jag ändå säker på att detta är den bästa.

Som en moviestar!!

Vi har så kul!
Min storfamilj och jag. Jag alltid velat ha en stor familj, med hundar och ungar i en enda röra :-))
Så det blir tomt när Nick åker hem i morgonbitti.
Han har huserat på en uppblåsbar säng i vardagsrummet.
Och vi har bara ätit middag ihop, typ.
För när jag och Casey går upp till skola och jobb, så ligger killarna, likt trötta tonårs-barn och sover.
Så vi slipper krocka över toalettbesök eller stora vardags-frukostar, som bara tar tid.
Alla fördelar och nästan inga dåliga, när man adopterar två färdiga 25-åringar :-))

Åh så har dessa gossar bestämt sig för att göra ett reportage, eller en pitch som de själva säger.
Till en reality-show/program.
OM OSS!!!!!
Jag säger my gåååd!!
Sååå kul vi har. Alltså. Vi. Pratar. Engelska.
Vi skrattar så vi nästan kissar på oss.
(Jag tror dessutom att jag kommer från södra USA så jag lägger gärna till med någon bräkig dialekt :-)).
Som låter mer som en person som inte kan säga R, eller som har problem med näsan och bara pratar nasalt. Så när Nick härmar mig går jag ner för räkning.
Men det bjuder jag på!
Så vi pratar engelska, Anna och jag. Och vi låter heeeeeelt störda. Anna har åtminstone vett på att urskuldra sig. Men jag ser liksom ingen begränsning :-))
Nu är det alt eller inget.
Och sedan är det så coolt, att killarna jobbar inom samma bransch. Film och konst.
Så tro det eller ej, energin till mitt Skalliga-projekt är tillbaka.
Nu gäller det bara att få ihop lite pengar, så att jag kan förverkliga det.
En annan tjej, som följer sin cancer-sjuka syster genom kameran, tigger pengar rakt av.
Från följare, läsare och alla andra.
Varför tänkte jag aldrig på det? Men det lät lite vulgärt tyckte jag. Först. Men nu när jag ser tjejerna på FB, tycker jag att de gör helt rätt.

Så nu blir det avskedsmiddag på Caleo och sedan P3 Guld Party. Med sina film-kameror, så klart!
Nick kunde knappast få en bättre avslutning på sitt första Sverige besök!! (tycker jag :-))

Nick hänger på motorhuven för att få Anna i bästa vinkeln. 

En vinnar-skalle :-))

Ut ur boxen Cecilia!!!!!
Men det är ju fredag och allt kan hända och jag känner livet i mig :-))
Casey har en visdomstand som bråkar med henne, annars har vi mysigt.
Americk o Nick filmar en pitch. Och vi pratar engelska, Anna och jag. Med knasigaste brytningen och blir lite hispiga av all uppmärksamhet :-)
Men kul har vi. Casey släpade sig upp ur febersängen och kramade Killer och garvade gott åt oss.
Åh så har jag fått så många frågor om mitt hår. Hur det växer.
Sakta och åt alla håll, säger jag :-)
Nu är det 10 månader sedan jag slutade med cellgifter.
Och jag kan säga att ännu har inte allt hår vuxit ut.
Allt är lite glesare, på hela kroppen. På vissa ställen uppskattas sådan mer än på andra :-)))
Men varför sa ingen det. Varför säger inte sjukvården överhuvud taget inget om sådana saker.
Så hade man ju vetat. Så slapp man fundera.
Så här kommer en bild på mitt vildvuxna huvud.
Och en 25 år gammal bild, kolla; nästan samma frisyr.
Men det är ju så att en frivillig frisyr är en frisyr. I min värld har jag fortfarande en cellgifts-frilla. Men vänta bara, ge mig 5 centimeter till så kanske jag slänger min snutte-filt, jag menar peruk :-)))
Puss & kram

En korthårig Svampbob :-)))

Paris en sommar dag, kanske 1986. Jag jobbade på Zygofolie den där härliga sommaren. Mikeoch jag drog upp till Paris över en helg. Livet kändes oändligt långt. Och då tänker jag på alla ungdomar som får cancer och börjar räkna sina år. Då när man bara skall leva i nuet och livet är något som skall pågå länge, länge. Det är jobbigt nog att vara 40-isch och räkna år. Men tänk då att vara 20-isch och börja göra det. Fuck Cancer!!!

Som en vanlig torsdag!

Vilken dag i dag!!
Bästa, bästa mötet på väldigt länge och så får jag hänga med sötaste, finaste Åsa!
Som var min första modell i projektet!
Hon e en cool, cool brud!
Berättar mer om vårt samarbete, i morgon!

Och en fika med finaste B. Och det är ju tack vare honom som vi får gå på fest på lördag :-))
Ta-da lite glamour skadar aldrig. Men, vad skall jag ha på mig?
Casey är min bästa stylist :-))

Här kommer länken till inslaget hos Morrongänget. Nick fixade det rätt in på rätt ställe :-))
Thank u Nick!!

Att prata är vägen till livet :-)

Åh så var det dags för tredje träffen med min psykolog. Hon är vansinnigt bra tycker jag. 

Åh även om det trycker otäckt över bröstet när jag sitter där. Så sim-sala-bim lättar det.

Att det kunde vara så skönt att prata med någon okänd, trodde jag aldrig.

Och hon ger mig goda råd och hon säger, så där vänligt men bestämt; 

-Att det där kan du inte påverka Cecilia, hur mycket du än vill. Hur mycket logik du än vill ha, så går det inte.

Inte något dravel, om att jag inte skall ta det personligt. 

Eller klassikern, det är inte dig det är fel på:-)

För det som skaver, är ju inte bara allt som hänt. Det är ju också alla som försvann.

Att få en förklaring går kanske inte, men en tanke, som gör att jag kan gå vidare.  

Utan att fundera så mycket. Utan att jag får känslan av att vilja fly, i vissa situationer. 

Att trycket över bröstet inte blir så hårt, när vissa tankar hoppar fram.

Att kanske inte döma mig själv så hårt. Att förstå att det tar tid. Även om det inte syns utan på. 

Lite det som den söta möhippe-flickan berättade om i lördags. "värdeförändring vid sjukdom".

Att livet bli annorlunda. Vare sig man vill eller inte.
Och som söta möhippe-flickan sa; -Man kan "coopa" med det. Alltså acceptera, gå vidare och sedan göra något bra av sin förändring. Annars blir man bara bitter.
Åh det mina vänner har vi ju pratat om innan. Det vill vi inte :-))

Men nu är det ju tisdag, och livet är fantastiskt!!

xoxoxo

Jag har fortfarande problem med min internet uppkoppling och nu är datorn, eller uppkopplingen så trög att det inte går :-)
Men vänd på datorn :-) Så är jag tydligen gubben som börjar bygga stegen! Ändå en bit på väg!!

Kolla så gulligt!! Amerikanarna hade lagat goaste maten (Nick har bott i Italien och visar sig vara bästa kocken). Åh så hade de dukat. Kolla!
Med bara en gaffel :-)) 

Söndagsmys med kniiiiip!!

Dålig internet gjorde att helgens inlägg kom upp samtidigt :-) sorry mina vänner!

Idag körde jag Caroline M. Smiths grymma yoga, på Sats Kompassen. 75 minuter.

Hon säger alltid något tänkvärt och sedan kör man, liksom :-))

Och när man kör yoga. Så skall man tänka på hållning. Fram, upp med hjärtat liksom.

Dra revbenen utåt med andningen (jag vet att det låter knas :-) 

(Men prova! Sitt med rak rygg, håll vardera hand på revbenen, strax ovanför midjan. Och så andas du in i revbenen liksom för att förstora dem!!)

Sedan skall man dra in naveln inåt-uppåt. Lite lagom.

Och sedan spänna sitt rotlås. Easy-peasy :-))

Rotlås = ni vet; Lanefeldts Kniiiiip!! (gäller både män och kvinnor!!!!!)

Man kniper lagom och sedan andas man in genom näsan och ut genom näsan.

Allt detta + att man göra olika rörelser. Är yoga. Så säg inget om att yoga är för mesar :-))

Och nästan likadant skall man göra i Body Pump. Spänna magen för att skona ryggen i rörelserna man gör.

Så när jag sprang sist, tänkte jag på att det kanske är grejen för min mage. Som aldrig tycks blir så där platt som innan. Men nog fasen måste jag väl kunna får tillbaka styrkan.

Så när jag sprang, försökte jag spänna magen de sista kilometrarna. Hålla in den. Skit jobbigt. 

Men someone-got-to-do-it :-))) 

Är det någon annan som gör det också? Som vet om det fungerar? 

Jag fick lite håll, men det var allt. Så vet någon något mer så blir jag jätte glad!!! 

Soffmys med mina favorit Casey och Killer :-))

Lördag hela veckan :-))))

Det där med att livet blir annorlunda.
Det vet jag ju. Och visst anade jag att man kan sätta ord på det också.
Ibland tänker jag att jag vill göra ett officiellt farväl, till den där gamla Cecilia och göra en välkomst fest för den nya Cecilia 2.2
Som är förändrad på både in och utsida.
Med en försämrad kaross, sämre minne, sämre acceleration, mindre prestanda.
Men med en djävla vilja :-)))
För hur skall alla förstå, att man är annorlunda. Och att man har saker som skevar.
När det enda man vill är att se pigg och glad och sitt snyggaste ut. (tack Casey för att du stöttar och står ut med, din tidvis snurriga mamma!!!! )
Och man lägger så mycket kraft på att se frisk och vanlig ut. Och allt det gör är ju att förvilla sig själv och omgivningen ännu mer.
Men åter till det där om att sätta ord på företeelsen.
För på möhippan jag hade idag, så kommer det fram sötaste tjejen Rebeccka. Som pratar om "Cooping".
Har aldrig hört det ordet. Men hon ser ut att veta vad hon pratar om. Det visar sig att hon läser till socionom. Och sötaste Rebecka skall få förklara ett och annat för mig :-)
För hon satte fingret på något som jag vet att många tänker på. Inklusive mig. Fortsättning följer :-)
Mysigaste lördagen tillbringades hemma med Casey och Killer.
Vi kollade sagan om Ringen igen :-))
Och... för första gången i livet somnade vi i soffan. (kan ju bero på att vi för första gången, har en tillräckligt stor soffa, som man faktiskt kan sova i :-))))

Casey och Killer sorterar tvätt :-))

Mysigt möte i hallen!

Efter en lång dag på jobbet (jag hade super kul, men det var en lång dag :-) och 9 kilometer lugn löpning över Majorna, var det dags att ha lite fredagsmys.

Och myset började så fort jag kom innan för dörren. 

För Killer hoppade upp i knät och vägrade lämna mig. 

Han är så söt och så liten och så full av kärlek att man blir alldeles varm i hjärtat.

Casey och Am var borta, så där fastnade jag :-))

På bänken i entrén blev jag sittande med famnen full av kärlek. 

Med datorn fortfarande i famnen, sladdar hängande, så fipplade jag fram kameran och fick några bilder på vår nya familjemedlem. Puss o kram och ha en fin fredag kväll!!

Lite undrade han nog vad jag höll på med. Men han såg ju sig själv på skärmen :-))

Nick, vår digitala jesus :-))

Casey började ju skolan igår.

Så nu är det tidiga morgnar igen. Vilket är skönt. Men min hjärna har inte vett på att förstå att då måste man också lägga sig i tid :-)

Så här är jag nu, klarvaken 23.30

Inte bra. För med dålig sömn orkar man inte träna lika mycket. Och jag vill ju träna :-))

Men återhämtning mina vänner, är viktigt!!

Började jobba kl 08.10 och gick hem kl 22.48

För nu i kväll har min inneboende Nick hjälpt mig med vår hemsida. Så vi hängde i studion tills nu. Lite provisoriskt.

Men nu stämmer budskapet bättre än vad det gjorde innan :-)

Gå gärna in och titta!!

Thank you Nick!!!!!!!

Åh tack Lennart på Streamcode i Borås som hostar sidan åt oss och är en av våra sponsorer!!!!

Lennart har hjälpt mig med min hemsida sedan tidernas begynnelse :-))

Så vill du ha bra support och grym service. Gå in på Streamcodes hemsida och prata med Lennart eller Alexander!!

Sov gott där ute !!

Så här ser nya headerbilden ut!!! Jag och Anna och rätt mycket Photoshop :-) på Mixmegapol, kl 07.48 

Peruk fix och trix #10

Hur vet man när peruken blir gammal?
Innan var jag helt övertygad om att peruken skulle bli Skalle-Per-skallig, (så som jag blev av cellgifterna).
Men så funkar det inte :-))
Visst lossar det hår. Men en bra peruk har så mycket hår, att det inte märks speciellt mycket när det lossnar lite i borsten.
Nej, tecknet på att den blivit gammal, är när håret hela tiden tovar sig.
Det blir segt och klistrar ihop sig. Lite som billigt extensions hår kan göra ibland.
Och med små spretande fjun som sticker fram under peruken, ser jag... ovärdig ut.
Jag har ju peruk för att se hårig ut.
Inte som en halvskallig förvirrad gammal kärring som vill se hårig ut. Ni förstår skillnaden :-))
För jag bryr mig inte om folk ser att det är en peruk. Men det får inte bero på att mörkt hår spretar ut under blond peruk. :-))
Ja, jag var ju blond innan jag hamnade i Cancer-Branschen. Så då valde jag en blond peruk.
Så givetivs borde jag färgat den här, när jag såg vad de nya hårstråna hade för färg.
Men jag ville ju inte riktigt släppa taget om den blonda cecilia.
Men det är nog dags nu.
Och jag behöver nog köpa en ny peruk. För jag är inte redo att gå ut i min fula cell-gifts frilla.
Jag vet att på bild ser det helt okej ut, men inte live.
Rent utseende mässigt skulle du antagligen inte känna igen mig, om vi möttes på gatan. Jag utan peruk alltså.
Och jag har världens minsta huvud, och med kort hår ser jag ut som en vandrande knappnål.
Alltså inte snyggt. Vad du än säger :-)
Och ett tungt argumernt är också, att det är förbannat kallt utan hår i nacken.
Och så är det faktiskt en ständig påminelse om vad jag gått igenom.
Nu kanske någon tänker att; ja, men en peruk påminner väl lika mycket?
Men då måste jag nog ursäkta mitt blonda-jag. För när peruken är på huvudet (och den inte envisas med att glipa) så känner jag inte av den.
Den är min säkerhet och min bästa vän (när den inte glipar :-))) som jag tror att jag kommer att ha svårt att släppa.
Eller... så blir det super skönt när jag får mitt egna hår, så kan gå ut naken :-)))
Drömde i helgen att jag hade 10 cm långt hår, så att det nästan täckte öronen.
Oj, vad besviken jag blev när jag vaknade :-)))) Men det växer, sakta, sakta :-))

Dags att köpa en ny peruk. För så här skall det inte se ut. Men den här peruken har jag haft sedan oktober förra året. Mycket längre än vad man kan förvänta sig. (men jag har ju växlat mellan 3 st, så jag har inte haft den när jag tränat för än nu det sista) Detta är min "tjocka" peruk från Janar på Hedåsgatan här i Göteborg.

Mixmegapol, vilken morgon det blev!

Att vi fick hälsa på hos skönaste Morrongänget i Frihamnen, var stort.
Men att det skulle bli så himla kul att sitta där, trodde jag aldrig.
Alla var super vänliga och välkomnande.
Vi har ju ett viktigt budskap, och jag är inte helt säker på om den ofrälste förstod vad jag pratade om.
Men en och annan smickrande kommentar har vi ju fått från okända. (så lite måste ju nått ut :-))
Och tack alla ni trogna som hört av sig, tack tack för all er support.
Har inte hunnit återkoppla till alla idag, och jag har inte fått storhetsvansinne av mina 10 minuter i direktsändning.
Utan bara en galen energi som gjorde att jag inte kunde sitta still, för än nu.
Och nu skall jag ärligen säga att luften gick ur mig. Så finaste ni vi hörs i morgon.

Men ifall jag ar oklar på radion i morse;
Så har vi och ni ett lopp att genomföra den 20 september.
För vi skall göra skillnad för oss själva och andra.
Vi skall hålla en hälsosam livsstil och vi skall röra på oss även om det känns lite surt och jobbigt.
Så när tv-soffan skriker som värst. Tänk på alla muskler i din kropp och alla dina liter blod  som skall pumpas runt av ett starkt hjärta.
Så musklerna får känna att de lever :-) Och att du sedan skall äta dig mätt.
Det är en grym känsla, att kunna och vilja äta.
Att energin tar andan ur dig. Det mina vänner det är liv det!!!

Här är klippet med #fcancerandrun
http://www.youtube.com/watch?v=FYoMen3_VCs&feature=share&t=2h14m5s 
Tryck på länken så kommer ni direkt in på oss :-))

Taggade som bara den!! Klockan är 08.00 och jag har precis sprungit två intervaller på 100 meter. Bara för att komma igång liksom. Caseys lilla knep. Som visade sig fungera utmärkt :-)) Tack sötnos.

Inne i studion. Såååå mysigt att vi inte ville gå hem :-)) Anna var med i studion hela tiden. Nick också som fotade och filmade. Casey och Americk väntade utanför. Värsta entouraget :-)) Här är hela radio gänget. Och jo, och ja, jag blev så klar lite starstruck :-))

Med så mycket energi i kroppen kunde ju inte dagen slutat bättre än med ett pass med Göteborg Running Club. Samir och Johan är så söta och så glada och så entusiasmerande att 64 minuter smärtsam löp-träning känns som 24 minuter skön promenad :-)) (kanske inte riktigt, men nästan :-)) Tyvärr bli alla löpar bilder i rätt dålig kvalité, för man springer ju inte runt med en "riktig" kamera under löppassen. 

Mix Megapol here I come!!

Har ju totalt glömt att berätta att vi gästar Morrongänget i morgonbitti!!!
Hur kunde jag ens glömma en sådan sak :-))
Såååååå spännande!!!!
Banan (STCC-banan) där loppet skall springas ligger precis bredvid deras studio. Så jag känner mig redan hemma :-)
Casey har röst coachat mig och gett mig tydliga tips, på vad jag får och inte får låta :-)
Hörs i morrn` då :-)))

PS. glömde ju att säga att det sänds i TV5 också.
Nu måste jag hem och tvätta peruken kom jag på :-)

Casey 19 år!! Folkets jubel: wihiiihoooooo :-)))

Alltså, födelsedagar är ju ens egen dag. Åh idag var det Caseys dag. 19 år. 

Minns inte hur jag firade min 19 års dag 1988. 

Men den här 19-års dagen kommer jag att komma ihåg. 

För vi firade precis som förra året med tårt- och blomfrukost på sängen. 

Lunch på Park Aveny (väldigt dålig meny och trött servitris, till skillnad från skönaste servitören förra året :-) och sedan middag på Caleo. 

Jag tror hon är nöjd min lilla unge. 

För nu är hon ute och gör stan en liten stund. 

Själv sitter jag på soffan med Killer bredvid mig och kollar på Rambo-filmen. 

Och tänker på att jag inte går på cellgifter längre :-)

Ellen var så klart med på lunchen :-)

Kalle tycker kanske inte att hans ex-fru är lika kul som hon själv tycker att hon är. LOL :-))))

Caseys pappa var på ett strålande humör idag :-)) Tjohoo !!

Min tjej :-))

Casey fick en kappa av sin pappa.

Filmfotografen Nick kom hit från New York igår och hängde med oss en stund.

Trots influensa och feber orkade Americk hänga med en liten, liten stund.

Så söta ihop. 

Godaste och enklaste tårtan fixade jag ihop i går kväll. In i frysen och tina den 15 minuter innan du skall servera den. mmmmmm såååååå god!! Maräng och vaniljvisp och massor av hallon. mums :-)

Blommor och svenska flaggan är ett måste på våra födelsedagar.

Söta, söta Casey fyller år i morgon!

Grått och trist väder. Men ändå väder :-))
Vi dricker hemma-pressade juicer så det sprutar ur öronen, för vi vill inte bli förkylda!!!!
Det är morötter, selleri, gurka, ingefära, rödbetor och massor av annat !!
Känner en liten, liten förkylnings-bacill som vill hoppa fram. Eller så är det bara allergi, mot världens sötaste (sorry mogge :-) hund, Killer.
Han är så söööt, så han kommer att få ett eget inlägg, längre fram :-)
En som redan fått ett eget inlägg är Gustav. Ni vet min blogg-maskot-pojke som gav fuck-cancer-finget åt hela världen. Han har blivit storebror.
Åt en av världens sötaste bäbis-flickor Annie. Så stort, stort grattis till Annica & Fredrik!!!

Åh om 32 minuter är det grattis till världens bästa och finaste och goaste och mysigaste och smartaste Kajsaclara!!!!
19 år blir du :-)
Alltså, var tog tiden vägen?
Rätt coolt (får man säga så?) att man ändå lyckats få en egen människa att överleva. Att man gett kärlek och får kärlek. Att man delar med sig av erfarenheter och får en fritt tänkande individ.
Att man lärt den där lilla söta människan saker. Saker som man själv kanske inte var så bra på, men ens lilla avkomma blir genialisk på just det! Är inte det rent av fantastiskt.
Jag är så stolt över min Casey. Att hjärtat vill spricka. Jag vill så klart över beskydda henne, hela tiden :-) lika väl som jag vill knuffa ut henne mitt i levande livet. Jag vill ge henne mina erfarenheter, samtidigt som jag vet att hon måste göra sina egna val och beslut och kanske misstag.
Men mest av allt vill jag bara, att hon känner sig älskad, för den hon är, vad som än händer!
Grattis fina Casey!!!

En väna på gymet idag. Men jösses så oengagerad jag var. Att träna själv är verkligen sååå trist ibland!!
Önskar att jag hade råd med en PT 2 gånger i veckan. Himmel så vältränad och stark jag skulle vara då :-))

Ytterligare en Amerika gäst anlände idag. Nick is in da house. Så Casey och Killer testar nyinköpta sängen från Claes Olsson. Och de ger tummen upp!!!

Smyg-premiär för fcancerandrun-loppet!!!!

Jag vet att vi skall gå ut på enad front och släppa anmälningarna på tisdag.
Men jag kan inte hålla mig efter att Maria Holmblad gått in och köpt världens första startplats till fcancerandrun-loppet den 20 september!!!!!!
Så till mina fina bloggläsare kan jag nu presenter vårt fin, fina lopp som jag så gärna vill att ni är med och springer!!
För er är anmälan öppen redan nu!
Springer du loppet så gör man skillnad, både för sig själv och andra!!!
Mer information kommer nästa vecka, men webshopen är öppen så det är bara att klicka dig dit och anmäla dig, sig och alla :-))!!!
Sååååååå spännande :-)))
Vet inte om jag kommer att somna med en gång i kväll. För det här är stort !!!
Kram alla där ute :-))

Så här började det. Maria delade shoppen på FB och sedan smattrade anmälningarna på :-))

2014 kan bli kärlekens år :-))

Å så blev det 2014.

Lätt som en plätt. Allt blir annorlunda, men ändå inte.

2014 är här och det som är lite coolt med ett nytt år, är ju att just nu känns det som om man har makten att utforma det helt själv.

Och det har man ju med de mesta saker, (som man kan påverka), hela året. 

Men håll med om att det känns lite lättare just nu.

Och tankens kraft är stor mina vänner. 

Så vad är mina mål för 2014

• Jag skall reda ut allt som snurrar i mitt huvud. Alla jobbiga tankar och skrämmande känslor.
• Jag skall våga mer. (vet inte riktigt vad jag menar, men jag tror att jag, ibland, framstår som mycket modigare än vad jag egentligen är :-))
• Jag skall träna lite mer strukturerat, så att jag iallafall är tillbaka till 2012 års form och storlek.
• Ekologiskt och vegetariskt är honnörsorden 2014. (inte ett måste bland andra, men gärna hemma)
• Jag vill sätta alla tankar och idéer som jag och Anna har, på pränt. 
• Skalliga-projektet måste jag våga sammanställa och det skall bli en utställning. 

Men kanske är min största önskan för 2014, att min familj mår bra. Att vi får ett år som är lungt och fint. Ingen drama och inga sjukdomar och gärna mycket, mycket kärlek!!!

Så även om det är grått idag och det regnar helt galet här i Göteborg, så är det ljusare tider som stundar!
puss & kram alla fina därute!!

Tack Americk för bilderna. Vi tog dem precis innan vi skulle ha vår nyårslunch på Farellis :-)

Nu kör vi Casey. Vi har fötjänat 2014 och det skall bli bra. Tack för att du finns i mitt liv, du lilla tappra krigare.

Sylvesterloppet 2014

Att få springa lopp, att känna livet i sig och kunna skratta och öka farten är såååååå skönt.

Att springa med hela kroppen och inte känna cellgifter i munnen. Att vara fri!!!!

Och att vara vid liv. 

Efter det märkligaste året ever, så känner jag, när jag springer de 10 km runt Ullevi och mot Heden, två varv;

Att kärleken segrar. 

Att det är kärlek som läker och får oss att gå vidare. Att kärlek är värme och förståelse. 

Att utan kärlek stelnar hjärtat.

Så finaste vänner, skåla för 2013. Skåla för livet och för all kärlek som finns.

Min tid blev 52:35 och jag är såååå nöjd!!!!!!

Lycka att komma i mål och möta sin familj!!

Finaste Per Sund som jag träffade första gången i min fotostudio i Borås och sedan, by super suprise i after-run tältet, på Marathon du Medoc, såååå kul vi hade!!! Åh så idag också!!

Underbara Poly som skriker sig hes varje nyår, när jag skevar förbi på trötta fötter. Snälla, fina, vackra Poly. Tack för din energi och all värme du sprider omkring dig. Synd att du inte är min granne längre :-))

Finaste Jörgen och finaste syster yster som sprang sitt första lopp!! 

Jörgen och jag gick samma Dale Carnegie kurs som jag för 3 år sedan och vi är vänner därefter. Han gjorde största intryck på mig och Casey, när han på sista mötet gick ner på knä och friade till sin fina Liz. Åh det var Liz och Jörgen som spontant dök upp i Bordeaux och hejade på mig när jag sprang marathonet.

Knasig lycka and my kiddo :-)))

På väg hem från årlig nyårs lunchen på Farellis. Casey med sin fina Americk och lilla sötaste hunden Killer.