Jag är lite kär.
I alla dessa fantastiska kvinnor jag träffade på min 24-timmars resa till Stockholm.
Att få hänga med min finaste Katarina. Min älskade fina vän. Hon är helt underbar och jag tappar nästan andan, när jag sveps in i hennes positiva energifält. Lite som att dricka en energi-drink i juicebaren i Sturegallerian :-))
Sedan fick jag hänga med Hilde.
Alltså Hilde är författare, och jag är helt star-struck på henne.
En bok! Så himla coolt. Och hon kan så många saker. Alltså Hilde är grym.
Och så hade hon världens bästa idé. Nästan lite som filmen "Pay it forward"
Ni vet filmen, om den lille killen, som genom en skoluppgift, kommer på, att om han gör tre människor en stor osjälvisk tjänst, så kommer han i förlägningen förändra världen. Till ett bättre ställe .-)
Så de tre personer han hjälpt, måste sedan, själva göra tre tjänster, till tre olika människor.
Och hur det i förläggningen skulle leda till 3 x 3 x 3 osv. = väldigt många människor som hjälper varandra.
Hon hade en egen variant på den idén, att om jag bad henne om två tjänster, så skulle hon be mig om två tjänster. För hon menar att det är så lätt att hjälpa någon, men väldigt svårt att be om hjälp.
Och då var jag ju tvungen att omvandla det i praktiken. Så min hemliga idol Katarina Hultling.
Fick bli den första. Kanske att jag framstod värsta snurrig, i min iver att försöka förklara.
Men vi löste det på bästa sätt så nu är vi alltså, tack vare Hilde, en del i en svensk variant av, Pay it forward :-)) Fint va`?
Åh så sprang jag rakt in i famnen på kvinnan, med världens största leende och goaste kramar, Therese Kärrman som jobbar på Cancerfonden. Fina Therese som var den som introducerade min till Nätverket för gynekologisk cancer. Hon var ordförande där tidigare. Hon sprider en värme så även om hennes kramar inte var hälften så mysiga, som de faktiskt är, så känner man sig liksom kramad på ändå :-))
Och så träffar jag äntligen på kvinnan som kastade peruken.
My gåååd vad åsikter jag har haft om hennes lilla party-trick :-) Hon kastade ju peruken hos Skavlan. Några månader innan jag tappade håret.
Och jag hade ingen förståelse för att hon så obarmhärtigt attackerade det finaste jag hade just då, min nya peruk. För att inte tala om alla i min omgivning, som tyckte att hon var såååååå modig :-))
Och gärna påpekade det för mig.
Själv knyckte jag bara på nacken, och tyckte att det var på gränsen till ovärdigt. Jag skulle då aldrig göra samma sak.
Har man en peruk, så skall den sitta på huvudet, liksom.
Åh sen... vad gjorde jag?
En Hultling!
Och det tar faktiskt emot (lite) att erkänna, att det kändes lite befriande att göra det :-))
Så i smyg har jag faktiskt beundrat den där självsäkra kvinnan, med den vackra rösten som tog skalligheten till en helt ny nivå.
 |
| Therese Kärman och tada... Cecilia utan peruk :-)) |
 |
| Två ex-cancriga och ex-skalliga på #WCD2014 eller som jag skrev på Twitter #lifeissogood |
 |
| Vi pratade webbhops moduler, bokförlag och tantra-sex. För med Hilde är inget tabu. Hon är dessutom stå-up komiker. Åh så pratar hon stockholmska med en liten exotisk norsk brytning :-)) Sååå söt! |
 |
| Den här bilden tog jag förra vintern. Jag hade inte ens ögonfransar då. Men ut, på äventyr det skulle vi. Shit så kul vi hade :-)))) |
