En fin dag i mitt liv!!

Upp tidigt för att för att hinna med allt på min lilla lista.

Noga skrev jag upp allt jag skulle hinna med.

Åka till Carlanderska för att ta CA125 provet en sista gång. (håll tummarna att det kanske sjunkit lite mer, kanske inte nödvändigt som läkarna sa, men jag vill gärna vara så långt ifrån cancer-strecket på 35 nu när jag är färdig med cellgifterna)

Sprang också in till Magnus och super glada Camilla på Kvinnokliniken för att få min"Certificate Medicale" ifyllt. (skall man springa marathon i Frankrike måste man ha ett intyg OCH stämpel från en läkare att man är okej :-)))

Sedan ut till Vallda och min fantastiska revisor!!! 

Under hela min cellgifts-behandling har han inte fakturerat mig en enda gång. 

Fattar ni sååå hyggligt, för en liten småföretagare som jag.

För vi känner varandra inte privat. 

-Men Cecilia, skrev han i ett mail i höstas. Det är bara papper. Klart att jag hjälper dig med det jag kan. Så oerhört snällt av honom. Och det var ju inte så att min bokföring blev speciellt noga gjord, det här senaste halvåret. Han har fått göra precis allt. Men så blev den också perfekt :-))

Har fått en förfrågan att fota och kanske prata på Gyncancerdagen den 16 april i Stockholm. Sååå spännande!!!

Och så har jag bokat in tre kvinnor som skall bli fotograferade till mitt lilla fotoprojekt med cancer-skalliga kvinnor :-)) 

Men jag vill gärna ha fler så dela jätte gärna den här länken. Så fler hittar mig i mitt sökande.

Åh så var det ju det där med gymmet. 

Jag och min fantastiska side-kick, genom hela den här resan. Underbara Annica. Vi pratade om att vi skulle smyga bakvägen in till gymmet, tillsammans. Men vi fick tyvärr inte ihop det förra veckan. Den här veckan kanske vi skall köra ett magpass ihop. Skall bli så kul. 

Men jag kan ju inte vänja mig vid, att hon kan hänga med mig varje gång. 

Så bara, så där, utan att tänka eller känna efter för mycket drog jag på mig mina gymkläder och kastade mig ner till gymmet klockan tre idag, innan den stora ruschen börjar.

Konstigt att man kan stirra upp sig för en sådan, (enkel) sak. Att gå till gymmet....

Jag säger ju det, cellgifterna får en att reagera annorlunda. Puh. 

Så jag säger också,; hafv tålamod med cellgifts-rusiga medmänniskor!!!

Sötaste killen kom fram till mig när jag var på väg ut från gymmet. Och kommenterade min längd. Vilket kan vara jätte gulligt, men vissa män från vissa delar av världen blir ibland väldigt provocerade. Och frågar något spydigt. Vilket jag tycker är elakt. Det är ju inte så att jag valde att bli 184 centimeter lång. Den här killen, kommer från en viss del av världen, så jag ger honom ett svar som kan tolkas lite hur som helst. Men då ler han med hela ansiktet och säger från sin 169 centimeters höjd (gissar jag :-) -Ända sedan jag såg dig inne på gymmet så ville jag vara så lång som du. My gååååd så gulligt. Nej, han var inte 12 år han var nog 25 kanske :-))) Och sedan så fotade han mig framför SATS skylten i entrén!!

Använd Kondom Tjejer!!!!

Snälla, snälla tjejer använd kondom!!

Ligg hur mycket ni vill, (om det känns rätt) men använd kondom.
Åh jag pratar om både gamla och unga tjejer :-)

Och även om killen säger "Det känns inte lika skönt med kondom"
Så kan jag tala om att det känns inte så skönt med cancer heller.
Åh om ni killar såg till att köpa kondomer i rätt storlek, och inte en kondom som passar er,
"-Vad ni tror att ni har; en gigantisk dröm snopp".
Så skulle det kännas mycket bättre, att ligga med kondom. Jag lovar.
Sluta gnäll killar och sluta sprid cancer!!!

Åh så ligg bara med den du är ihop med, ligg inte med någon i smyg. Och kom hem och smitta någon oskyldig.

Åh tjejer, även om ni vaccinerat mot livmoderhalscancer, så tänk på att det bara hjälper mot HPV (humant papillomvirus).
Lova att ni går på varenda cytologprov som du erbjuds.
Läs mer här http://www.cellprov.org
(åh sluta rök, för något med sekretet i underlivet och rökning gör att om, du får ett virus (när du sexar utan kondom) så kan det läka ut av sig självt, men röker man så påverkar det cellerna negativt.

Men vad barnmorskan eller sköterskan än säger, när ni tar cytologprovet. Så hittar man bara cellförändringar i livmodershalsen (som sedan kan bli/blir/är livmoderhals-cancer) med hjälp av cytologprovet.

Den cancern som jag har, äggledare (och äggstock) hittar man INTE med hjälp av cytologprov.
Även om en sköterska så sent som igår, påstod det.
För att upptäcka cancer längre upp i underlivet, krävs en gynekologisk undersökning med ultraljud (gör inte ont ett dugg) och ett CA125 blodprov.

Hade jag varit 30+ och känt till den här bruden, som skriver på den här bloggen och hennes historia, så hade jag tagit CA125 med en gång.
Inte för att du skall tro att du har cancer, men för att du skall veta vad ditt värde är när du är frisk.
Så håll dig frisk från förkylningar och gör det när du inte har mens. Så får du fram ett bra värde. (menstruation och endometrios förhöjer värdet)

För nu sitter jag med ett CA125-värde på 20. Och jag vet inte om det är jätte bra, eller bara bra. Visserligen är jag under det magiska 35. Men jag hade gärna vetat vad jag hade som frisk (jag hade över  320 som högst, innan operationen gjordes).

Så snälla använd kondom. Och tänk på att syfilis har återuppstått. Att herpes i underlivet inte är att leka med och klamydia och gonorré är inga roliga kompisar.
SÅ ANVÄND KONDOM!!!!

Fanns det inte förr, en organisation med en hand "rör inte min kompis" Jag säger stop och belägg;
"rör inte min livmoder" Tänkte jag skulle bloggat om en dejt jag var på :-))) hehehehehe. Men jag blev så upprörd, när jag tänker på hur tjejer riskerar livet när dom ligger. Det som kan vara något av livets skönaste grejer :-)))  Kan bli en dödlig sjukdom!!!!

BYE BYE Cellgifter!!!!!!

FUCK CANCER!!!!!!!!!!!!
Så ""#€%?=)(/&^* skönt!!!!!!!!

Besöket hos Dr Marie på Sahlgrenska, avlöpte bättre än vad jag någonsin hoppats på. Hon tog sig tid. Vi pratade. Jag frågade alla (felstavade) frågor jag skrivit upp. Och jag fick svar.

Så på frågan "-Hur gick det?"
Så kan jag svara att det gick bra. Ingen cancer i magen. Inga mer cellgifter. Jag skall bara röntga lungorna, eftersom de fanns spår på röntgenplåtarna av en kraftig lunginflammation.
Och ta ett nytt CA125 prov (min idé, för jag vill veta hur det ligger till när jag är frisk. Skall vänta till jag är helt helt fri från förkylningen).

Hur känns det?
Allvarligt talat, så gick nog luften ur mig...
Den där glädjen som kändes för 1,5 vecka sedan, när jag gjorde undersökningarna och fick ett preliminärt besked från Dr Magnus på Carlanderska, infinner sig inte riktigt.
Det känns mer som om jag vill lägga mig ner och sova.
Och andas. Och sova.
Och låta cancer-greppet i min kropp släppa. Och låta cellgifts ångesten sakta suddas ut.
Och kanske någonstans känna livet återvända. Att inte leva i 200 knyck. Med rädsla för att det inte blir någon morgondag.
Eller är det bara min envisa förkylning som dämpar min glädje.
Söta mor sa, "att man ibland behöver sova på saken". Låta beskedet sakta smälta in.
Men det är ju inte riktigt jag som person. Med mig är det tvära kast mellan glädje och tårar :-)))

Men klart att jag är glad!!!!!!!
Men jag hade verkligen ställt in mig på minst 2 cellgifts-behandlingar till.
Så det är nästan så att jag blir lite snopen...
Börjar mitt liv nu? Måste jag ta tag i allt. Nu? Oj, vad jobbigt det låter. Men som Dr. Marie sa,
-Nu tar du det lugnt, du är fortfarande i en behandlingcykel. (3,5 veckor sedan sista behandlingen).

Lite trötta och mycket, mycket lyckliga för att vi överlevde, so far. För att vi orkade och för att du finns, älskade älskade Casey!!!

Min lilla anteckning, med frågor till Marie. Nu förstår ni kanske HUR dåligt mitt minne är; rätt dåligt :-)))
Åh vad betyder cemontain??? :-)))) Bye bye cellgifter!!!!!!

Vilken lyckodag det blev igår!

Jag började firandet med Casey på Avalon. Lunch och champagne.

Vilken känsla. Och att jag fick reda på alla provsvaren samma dag. Det trodde jag aldrig.
Vilken glad överraskning. Glad? Det fins inga ord som räcker till. Glad är ett understatment!!!!
Röntgen var okej!
Narkos undersökningen var okej!
CA125 var okej! (jag har 20, friska människor har mellan 0 och 35)

Så enligt min fina Dr. Magnus Haeger är jag fri från cancer. Men det är upp till min cellgiftsläkare Dr. Marie Swahn på jubileumskliniken, på Sahlgrenska att bestämma om jag behöver några fler cellgifts-behandlingar.
Magnus var inte säker på, om hon kanske vill trycka ner CA125 värdet lite till.
Och ärligen, det skulle nästan kännas skönt att veta att jag är övermedicinerad. Att jag är över-fri från cancern :-))
Skall ringa Marie (cellgiftsdoktorn) på måndag och boka en tid för att prata!

Så middag på Caleo med brorsan och Miss Maggan och Casey och Ellen. Sedan ut i Göteborgs natten och jag dansade nog på varenda klubb igår. Mina fötter är sååååå ömma :-)))
Tack för alla kramar och gratulationer jag fick under kvällen.
Total uppmärksamhet. Kände mig som värsta kändisen :-)))
Tack alla fina, vackra snälla vänner och bekanta!!!!

Helt slut idag. Det blev kanske totalt tre timmars sömn i natt, för jag kunde inte somna när jag kom hem i natt och så vaknade jag kl. 07.15 och kunde inte somna om, för jag är så lycklig.
Men jag har nog inte fattat vad som hänt ännu, men som sagt. Entledigad från cancer-branschen blir jag först om 5 år. Men nu är nu och nu känns allt underbart!!!!

Firade med lång-lunch och skumpa!!! Jag och min älskade Casey!!! Tack älskade unge!!!

Casey och jag firar på Avlaon!!!

Så här galet glad blev lilla syster-yster när hon hörde den glada nyheten. Tyvärr jobbade hon kväll och kunde inte vara med på kvällen!

Så här skrev jag på Facebook!!

Så är skrev Karin och konstnärsinnan Ylva på min sida!! Tack!!!!!

Vackra Casey, jag och brorsan. Tack för en super mysig middag!!! Hur skulle jag klarat mig utan er? Kärlek!

Så är skrev söta Linda fram på småtimmarna :-)) Tack fina du!!!!!

Skåla med mig!!!!

Idag mår jag bra!!

Vaknade efter 12-timmars sömn!
Kanske är det lösningen, en natt vaken - en natt sömn - en natt vaken - en natt sömn :-))

Hoppade ur sängen. Fixade bankärenden, hämtade bilder på labbet, levererade bilder till kund, fikade med Casey på stan. Sprang upp till världens bästa hudterapuett och köpte sköna cremér.
Behöver du hjälp med din hy så är Åsa "hard-core" hudterapuet. För här gör hon allt från kemisk-peeling till andra spännande grejer som får dig att se yngre ut :-)
Tyvärr får jag inte göra några ansikts-behandlingar när jag går på cellgifter för huden är så skör. Men det är bara tack vare henne, som jag ändå lyckats behålla huden så bra som jag nu har. (tur att det finns make-up som döljer) och tack vare henne som jag är så o-linjig :-)) Åsa är bäst och dessutom en fantastisk fin människa!! Gå in på hennes hemsida om du vill veta mer, eller fråga mig. Jag är ett livs levande exempel på att det fungerar :-)))

Sedan kastade jag mig in på Systemet för att köpa champagne till mina Tre Musketörer; Camilla, Katarina och Magnus.
För har någon räddat livet på mig så är väl en flaska skumpa det minsta man kan ge bort?
Inte bara att de räddade mitt liv. De opererade mig, de svarar alltid på frågor med största tålamod. Man får alltid en kram eller två när man kommer dit och man känner sig sedd och förstådd. Och frisk.
Så min kärlek och tacksamhet och ödmjukhet inför deras kunskap, omsorg och närvaro är nog större än vad jag själv förstår.
-Men Cecilia, säger Camilla och ler så där fint mot mig som bara hon kan.
-Det förstår du väl att vi är här för din skull. Det skall inte vara på något annat sätt, man skall känna sig omhändertagen.
-Sorry Camilla, så är inte verkligheten. För aldrig inom vården har jag mött så mycket engagemang och förståelse som på Kvinnokliniken, Carlanderska. Så jag står ut med mycket :-)) bara jag vet att "min" Camilla, Katarina och Magnus finns där när jag behöver dem!

Så skåla med mig och fira att mitt CA125 är nere i 21!!!!!

Fira med mig att mitt CA125 är nere på 21!!!!!