Lite star-struck på Lydia och Bosson :-)))

Vilken kväll det blev, den där söndagen på Fond, 

När Lydia hade vernissage. Finaste Lydia. Vilken människa, vilken kvinna. Vilken konstnär.

Och jag blev bjuden.

Och jag kom, jag såg och jag kramades och jag drack vin. Precis så som det var tänkt :-))

Lydia är precis som så många andra, en del av Cancer-Branschen.

Det finns ingen mening med cancer, men man kan göra något meningsfullt av den.

Och samtidigt kanske paketera sina känslor, i ett uttrycksätt som kan ge även andra människor glädje, tankar och känslor.

Och dessutom samla in pengar till Cancerforskningen.

Fan va du e grym Lydia!!!

Stort mod att visa sina alster från de tuffa dagarna.

Dagar då värden sjunkit, beskeden varit negativa och smärtorna stora. Kanske. 

Eller kanske bara djävligt jobbiga dagar.

Tack för att jag fick komma och krama på dig en stund. 

Och så fick jag mingla och prata med bekanta jag inte sett på länge. 

Ååååå så blev jag ju lite star-struck. 

Bosson was in da house!!!! (sorry Bosse H :-)))

Tack vackraste och kramgoaste Lydia!!!

Alltså rätt coolt att han var här :-)))

 

Lydia med sin söta syster som kom inflygande från USA!

Lydia och min frina granne Leo!

Pierre med sin fina Sofia. Så mysigt att snacka lite mer med er!!

Resten av grann-familjen. Christian (som presenterade oss för varandra och anledningen till att jag fick vara med) med sin vackra fru Ingela och sötaste Max.

Så coola!!!

Det var inte bara jag som var star-struck :-)))

Tack vackraste Lydia och finaste Kristian!

Det är konstigt.

När man träffar vissa människor, så klickar det.

På ett ögonblick.

Man blir liksom kär. 

Och jag har väl alltid vetat att Lydia fanns. 

Och att alla gillar henne. Typ :-) 

Och att hon är himla kul. 

Och att hon drivit United Fashion i många år. En cool cat med andra ord.

En av mina fina grannar, Christian, tyckte att vi skulle träffas. På en lunch.

Så mina förväntningar var så klart, enorma :-))

Och vilken lunch det blev. Tjohoooo!!!
Tack Kristian, för att du presenterade oss, för varandra.

Tack Lydia för din underbara härliga energi. Ditt skratt och din glittrande ögon.

Och jag vet att vi diggat varandra, även utan den hemskaste av alla gemensamma nämnare, nämligen cancer.

För Lydia har obotlig cancer.

Så snälla, skänk till Cancerfonden. För vi måste få fram mer cellgifter, bättre behandlingar och bättre procentsatser, på sådana som Lydia, på sådana som jag.

Snälla!!!

Men Lydia är inte som väntar, på att andra skall göra jobbet. Hon målar de vackraste av tavlor. 

Där vinsten går till Cancerfonden.

Så hon bjöd mig på sitt vernissage. Så kul. 

Då skall vi dricka ännu mer cava, bete oss, skratta och leva som faaan.

Det är vi nämligen värda och det är det enda rätta, konstaterade vi!!!

Tack sötaste Kristian för en av de gladaste luncherna jag någonsin varit på. Och det vara inte bara tack vare den goda cavan :-))