Marathon Du Medoc

Tjohoooo nu e vi här!!!!!
Och jag står löpklädd kl 7.30 på morgonen med massor av fjärilar i magen.
Det är ganska svenigt väder... Men annars är allt kanon!!
Brorsan och hans Princess Leia är på G!
Puss och kram så hörs vi lite senare.
Mitt start nr är 2615


Hittade mig själv i årets löpartidning ;))


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Allées du Docteur Dottain,Margaux,Frankrike

Idag flyger jag och Rickard är redan i luften!

Jag är ju på väg till Bordeaux just nu :-))

Och Rikard har nog precis landat i Mexico City för att ta sig till sitt älskade Puerta Vallarta på den Mexikanska västkusten!

En liten avskeds middag blev det på Caleo, efter att vi skålat i skumpa.

När Mogge och Rikard åker hem så tar faktiskt sommaren slut på riktigt. Tur att Mogge är kvar en månad till!!

Så här umgås vi i min familj :-)) 

Väldigt mysigt brukar vi ha det!!

Rätt kul har vi också, Johan var fotograf och kanske kan han en dag bli pass-fotograf. Ett internt skämt :-) Då en annan fotografs fulla pojkvän för typ 100 år sedan,  mötte mig på krogen och av någon anledning blev vansinnig på mig och skrek -Din... din jävla... passfotograf!! efter mig! Och eftersom vi alla känner personerna i fråga, blir det ju extra kul att skoja om det:-)))

Snyggaste Johan!!!

Henrik och jag provar soffor på väg hem från vår avskedsmiddag på Caleo!

Laddar inför Marathon du Medoc°!°

Träffade världens trevligaste och gulligaste och väldigt rolig, gallerist kille igår :-))

Och fick massor av tips, idéer och inspiration.

Åh han lovade att ta sig tid att titta på bilderna!!!! Tjohoooooo vad glad jag blev. 

Det är ju lite nervöst att visa upp egna projekt. Att bli bedömd. 

De få vänner som sett provbilderna, har sagt att de jag tagit fram är jätte fint. Men en utomstående... det är lite annat det :-))

Laddar med mycket mat inför marathonen på lördag.

Tråkiga är att det ser ut att bli 17 grader  (varmt :-) och regn...

Det har vi ju nog av hemma, kan man tycka :-)

Sedan har vi fotat nya produkt bilder till shopen. Så gå in och beställ tröjor nu och spana in snyggingarna; Mimmi, Casey och Mexico-Mogge.

Sötaste Mimmi blev söt möss-modell! Tack fina Mimmi!!

Nu blir det soft i soffan med mysigaste Casey, för jag har redan packat. Åh det här inte till vanligheterna att jag har packat klart, 12 timmar innan avgång :-)

-Living on the edgeeee, som komikern Björn Gustavsson säger :-)) hehehe

Men vi har faktiskt väldigt kul, för det mesta :-)) JAg håller på att rensa i mina gömmor. Så Mimmi hjälper mig att ringa gamla kunder från Borås. För att höra om de vill ha sina gamla negativ. Annars går de i soporna. Så hör av dig om du inte blivit uppringd och är "gammal" kund från Borås :-)

Lite frisyr fix & trix!

Jag älskar ju min Rapunzel peruker.
Men när man får dem, så är de helt ostajlade och oklippta. Håret hänger likt Pepps Persson och den frisyren klär ingen, inte ens Pepps :-)
Men när man får en peruk, så är man kanske inte redo att klippa eller färga den, med en gång.
Det känns lite, som att man måste bli vän med sin peruk.
Att den i mitt fall, blir lite Cecilia-zerad.
Det är därför alla som provar mina peruker ser ut som övervintrade gamla hårdrockare.
För det är inte deras peruk, de kan aldrig se annat än utklädda ut.
Precis som det skulle se ut när jag lånar någon annans peruk (jag och Annette bytte peruk och garvade gott .-))

Så innan man styjlar den eller kanske klipper lugg, vilket jag verkligen kan rekommendera!!
Kan man dölja kanten med lite associarer.
Gå gärna in på Prickig Katt, på Magasinsgatan.
Åh givetvis kan du med riktigt hår också göra det här, gå in på Prickig katt och prata med tjejerna där och jag lovar att du kommer ut lite mer strålande än du kom in :-))

Bästa hjälpen fick jag på Prickig katt!! Tack söta!!

Till festerna i vinter kanske. Det är ju ändå inne med lite burlesque stil .-))  Och kanske vill man inte gå all in som med den här blomman. Men allt som man sätter i håret förvillar. Och jag lovar att ingen kommer att se att du har peruk!!

Finns i flera färger. och sitter hur bra som helst.

Det här bandet har jag använt som armband hela sommaren. För jag tycker inte att jag passade i det. Live. Jag ser lite för gammal ut för en sådan gullig grej. Eller mitt ansikte är för kantigt, man skall vara lite mjukare och inte 180 lång
:-)) Men jag tycker att det är jätte snyggt.

Tekniken & jag

Schemalagda inlägg var ju inte det lättaste :-)
Men håll ut.
Så kommer det förhoppningsvis ett kl 10.00

Wiiiihaaaaa vad jag inte fattar allt på blogger .-)) Men snart har jag nog knäckt den också - NOT

Så här ser en Cancer Krigare ut!!

Nu har jag bestämt mig.
Det blir samma kläder på Marathon du Medoc som på Midnattsloppet förra veckan.

En äkta warrior.
Jag har gjort små kort, typ visitkort, som jag skall dela ut när jag inte orkar springa.
För då kan jag tänka, att jag gör lite nytta även om jag tvingas gå :-)

Synd bara att vi inte är fler som springer i tröjan.
Finaste Katarina och Marie är ju inte med. Annars hade vi ju varit 3 st.
Och det ger faktiskt mer effekt än vad man kan tro. Även bland 10 000 andra löpare.
Men nästa år, hoppas jag att vi är en hel buss som åker ner tillsammans.
För att springa och för att festa :-)  (det måste alltid vara balans :-))
Jag skall faktiskt ta med några tröjor, för man vet aldrig.
I Saint Tropez lyckades ju Casey sälja 10 st. på ett bräde :-) 12 sålda totalt blev det!!!

Så jag skall be Katarina trycka dit Cancer-Warrior på bröstet :-)
Sedan är jag redo .-)
Eller :-) NOT :-))

Så här kommer jag att se ut, ungefär :-)) Har du några idéer på adds on,  hör av dig !!!

Det här är Midnattsloppets egna bild av oss. Det lovade oss en tävling på Instagram, Och det var det tyligen. Men jag undrar fortfarande var man skulle hitta bilden, för att kunna "lika". För den med flest "likes" vann. Och vi fick aldrig en chans att "lika den.... 

Vad tror ni om det här? 

Alla borde springa lite .-)

Seg i hela kroppen.

Kanske är det så, det skall kännas när man fotat bröllop i över 5 timmar dagen innan :-)

Så den där party kvällen med sötaste Linda & Co igår kväll fick jag ju snällt stå över. 

Så Casey med öroninflammation och jag med ömma anklar myste ner oss i vår nya soffa och tittade på King Kong filmen. Såg ungefär halva...

Men ändå är jag så seg. 

Inser ju att jag inte kan förbättra konditionen 5 dagar innan Marathon du Medoc :-) men löpa måste jag ju. 

Och jag vet inte om det är cellgifts-baksmällan eller vanlig slöhet som gör att det är så himla jobbigt att ta sig ut ibland. Och idag var en sådan dag.

Hittade på massor av andra saker för att "slippa" springa :-))

När jag till slut satt i bilen, filosoferade jag över den där känslan, som lätt griper tag i oss löpare.

På väg till spåret är man opepp, osugen och känslan är mer "få det gjort".

Inte blev det bättre av att det började spöregna (även om jag anser att vid löpning finns det inget dåligt väder, bara dåliga kläder, typ :-).

Första 20 metrarna är sega, men sedan så händer det något. 

Jag tror att alla löpare, från elit till motionär, känner samma sak. 

För när fötterna tar dig framåt, så händer något i en. En känsla av välbehag? Jag vill nog påstå det. 

En känsla av kämpar glöd, en känsla av lättnad, en känsla av att vilja ha mer, kunna mer. 

Och den känslan är grym.

Nu kanske du som aldrig springer, skakar på huvudet och tänker att, det där gäller bara "riktiga" löpare (vad det nu betyder). 

Men den känslan man får när man väl börjar springa/jogga gäller alla. 

Tro mig!!!

För jag säger inte att det INTE är jobbigt att springa :-)

För trots att pulsen stiger, luften tar slut i lungorna och benen känns stela. Så får man en uppåt-känsla. Så det är därför alla borde springa lite :-)

Vem sa att lite glamour och löpning inte gick att mixa :-)) Det finns faktiskt ett high-heel löplopp :-) Inget för mig just nu, kan knappt gå en meter i klackar just nu :-( anklarna är sååååå stela.

Skorna köpte jag på Yoko-Yaps rea. Tänkte ha dem på mig under mitt Paris besök nästa vecka. Men funkar det inte idag, så funkar det nog inte efter 43 km :-)))

På väg upp till 8:an i Skatås. Och jag undrar stilla om det är något fel på mig som ändå tänker springa :-)) Men bor man i Sverige så kan man inte sluta springa pga lite dåligt väder. För det är ju typ dåligt väder hela tiden....

Att vara någons fru passar dubbelt bra idag :-)

Tack fina Emma!!!
För att du hjälper mig leta efter fler modeller till mitt projekt.

Så nu sitter jag här och väntar :-)
På att någon klickar sig in hit och säger att hon vill vara med.

Och på måndag skall jag träffa en kille som driver ett galleri.
För jag har ju faktiskt inte en aning, om hur man sätter ihop en utställning :-))
Brukar prata med min granne konstnären Lars Tunbo, för han är grym. När det gäller paketering. Och konst. Och känsla.
Men nu är han ju bortrest i några veckor...
Men under tiden skall jag fota och sätta ihop det här projektet.
Och vi skall göra skillnad. Och samla in pengar. Så forskarna kan forska. Och rädda fler liv!!!
Så som de räddade mitt liv.
Och inte nog med att vi skall samla in pengar till forskningen. Vi skall göra så stor skillnad, att ingen människa, förhoppningsvis, ingen människa efter det här, kommer att skämmas över att de fått cancer.
För det hörde jag om, så sent som för två dagar sedan. Om en kvinna, i min ålder, som skämdes.
Är det inte sorgligt. Så nu måste vi andra föregå med gott exempel. Och höja ribban. Och berätta om hur det är att ha cancer.
Och att det inte är något att skämmas för.
För vem väljer att få cancer? Eller var det hamnar?

Åh så fotade jag bröllop idag.
Såååååå fint och såååååå romantiskt.
Jag vet inte hur många vigslar jag fotat, men det är väldigt, väldigt många.
Men det spelar ingen roll, hur många, för varje vigsel är magisk. Även om kärleks-graden kan skilja sig lite åt :-)

Så njut av lördag kvällen mina vänner :-)

åh det går fortfarande att hjälpa mig att springa medoc marathon, genom att skänka 1:- per meter. Jag tror att vi är uppe i 3 km :-))

Så här såg att vara någons fru ut idag!!! Tack fina snälla Emma!!!

Så här såg det ut på FB!! Dela gärna om ni ser länken :-)

VARNING somna inte med blöt peruk!

Försökte komma i säng tidigt igår.
Så tidigt att jag glömde av min nytvättade peruk, som blev liggande på tvättmaskinen i badrummet.
Halvt invirad i en handduk... Blöt.
Så i morse såg jag ut som ett troll.
Med håret på hända. Lite så, som det är i den riktiga perukfria världen :-)

Så vilken tur att det finns en mössa för nästan varje tillfälle :-))
BAD WIG DAY - mössan kan du beställa här, i vår webb-shop. Givetvis skänker vi överskottet till vår insamling på Cancerfonden. Som du också kan skänka till. Direkt här.
Och mössan kan man faktiskt använda även om man inte har peruk :-))
Ha en fin fredag alla vänner!!

Så idag fick det bli mössa :-) Här i Göteborg regnar det, så mössa och regnstövlar fick det bli!!

Men godmorgon risbuske ;-)) Så att somna med blött hår eller somna med sin peruk liggande på tvättmaskinen. Same same. Men inte smart :-))

Charmig kille och stretchade knän!

Träffade charmigaste strategi/PR-kille idag :-))
Inte "Sommaren-med-Göran-reklam-bransch-glassigt" charmig. Utan mer genuint.
Och han vill hjälpa oss att ta skallighets-projektet till högre höjder. Gåååd dämn. (måste hitta ett bättre namn).
Såååååå tacksam!!!
Antagligen satt jag med öppen mun hela tiden, och bara häpnade.
Ni vet när man träffar människor, vars hjärnor bara sprakar. Det plus charmen, så ni förstår varför jag bara häpnade :-)))
Så nu är det styrfart igen.
Har också bokat in två nya modeller :-))
Men jag vill ha fler.
Så hör av er om ni känner någon, som vill vara med och göra skillnad.
För den här utställningen kommer att göra skillnad!!!!!
Super söta bloggerskan Emma att vara någons fru, har lovat att hjälpa mig leta efter modeller.
Men det lurar faror i att göra en efterlysning har jag förstått.
Efter att min blogg kompis vimmelmamman, gjorde en efterlysning för någon vecka sedan. På sin blogg.
Någon ville komma i kontakt med någon som haft cancer. Genom henne.
Och jösses vad hon fick pisk "hur kan du vara så känslokall att du letar efter någon som är sjuk" var en av de snällare kommentarerna.
My gååååd.
Vad är problemet? Lotta har själv haft cancer, det ger faktiskt några fucking konstiga fördelar, som att man faktiskt får leta efter andra i samma situation. Utan att bli påhoppad av friska.
Så jag skrev ett inlägg på de kommentarerna, att det är faktiskt så att nästan allt tillåtet (för oss i cancer-branschen) när det gäller att samla in pengar till forskningen.

Åh är ni på Focus och handlar, så spana in deras TV reklam, för där är jag med.
Rätt coolt tycker jag :-))
Jag fotade lite åt dem  i våras och då fick jag vara med där. Rätt schysst.
Synd bara, att jag inte fått upp min nya himmelskt snygga hemsida än...
Men den kommer efter helgen .-))

Hörde en skön sak idag;
-Att tänkta stora tankar, tar lika lång tid, som att tänka små !!!
(eller något liknande, andemeningen var iallafall så här :-)

Super skönt när man vill stretcha utsida knä. Där man ofta får ont efter för mycket löpning

Ställ dig i hunden. Och korsa benen. Böj det ben som du korsar. Det är i det "raka" benet (på den här bilden det vänstra) som stretchen känns. Åh ser ni vad fint peruken sitter under min BAD WIG DAY-mössa :-)

Känns såååå skönt ont. 

Måste bara säga tack, för all feedback på bloggen!

Jag tror inte ni förstår hur glad jag blir när ni mailar eller smsar mig.
Både ni i Cancer-Branschen och ni friska. TACK.
Tack för att ni berättar att ni har nytta av mina make-up tips, mina peruk-spaningar och att ni känner hopp när jag skriver om min lilla kamp.
Tillbaka till det där vanliga härliga livet, som alla ni friska tar för givet.
Som vi i Cancer-Branschen också tog för givet, innan vi hamnade här.
Så därför känns det så skönt, när ni hör av er. För det gör också mig lite mindre ensam.
Att veta att fler än jag känner tunga dagar. Men att de glada dagarna faktiskt blir fler och fler.
För de allra flesta av oss.
Så tack Cecilia och Cecilia, Karin, Jenny och Malin och Mikaela och Eva och Stina och Johanna som mailat mig de senaste dagarna.
Och tack för att ni delar med er av er historia och berättelser.
För jag tror det är genom att dela med oss av erfarenheter som vi kommer vidare och förstår att den enda vägen är framåt.
Och nu är det framåt som gäller. För mig och för er.
Och så klart kärlek och värme. Att sprida vidare.

Och beställ gärna tröjan, som också finns i vitt.
Använd bara länken på högersida!!!

We are sorry if you are offended or have a problem with the word FxCK! We are offended and have a problem with the word CANCER!

WWW.FXCKCANCER.ORG

Så skriver en organisation som använder uttrycket. Och jag tycker det säger allt. Sedan finns det flera organisationer i Canada och USA som användt uttrycket i flera år innan Ung Cancer tog det till Sverige. Lika så slogans som "tillsammans gör vi skillnad" och "ingen kämpar ensam". Och att en del samlar in pengar till forskning, andra för att hjälpa unga eller early detection"  eller har en nollvision, eller som organisationen ovan. Där man kan önska sig upplevelser.
Spelar ingen roll, för det viktigaste är att vi gör något. Att vi kämpar för en värld utan cancer. Tillsammans.

Här är de tuffa brudarna som laddar för Midnattsloppet i lördags!!!

Coolaste Marie!!!

Coolaste Katarina!!

Fuck cancer är F U C K, men också glädje och humor och knasiga brudar :-)))) 

En rätt kissinödig krigare till vänster. hahahah flabbar ihjäl mig :-)) Mitt lilla knep för att inte se så lång ut, blir ibland något spånigt :-)

Mod är att göra som man själv vill!!!

Söndagen bestod av en utflykt till Småland.
Till Gamleby. Och fotoskolan. Där söta syster skall plugga det närmaste året. På en fotolinje !!!
Så spännande. Minns själv första dagen på Ädelfors folkhögskola, också i Småland. Jag skulle läsa journalistik. Och det var grymt spännande, och väldigt pirrigt.
Spännande var nog ett understatment, om du frågade lilla-syster-yster i söndags.

Spännande var det sannerligen igår. När jag och Lasse var på riktigt vuxenmöte, på Göteborg & Co.
Såååååå spännande. Så roligt och så trevliga människor, som jag träffade där. Väldigt stort att vi tar vårt projekt ett steg längre och att fler gillar det vi gör :-))
Det är lite hemligt än så länge, men jag tror inte att det dröjer länge, innan jag kan presentera en super rolig grej. Som alla ni också kan vara med på :-))

Sedan kom sötaste Ulrika på besök.
Hon hade med sig en hel påse med franska bullar. Och så är hon med i projektet om skalliga. Och så pratade vi. Det är skönt att prata med någon som vet hur man känner det. Även om alla i Cancer-Branschen är olika individer med egna upplevelser, om hur det är att vara här. Vi tycker olika, vi känner olika. Men...
... vi har alla samma önskan och samma rädsla.
Samma önskan att bli friska och samma rädsla för återfall.
Och Ulrika är fin, och vacker och stark och en sådan där tuffing. Som är hård och mjuk på samma gång och som köper godaste bullarna och lyssnar så där fint.
Och jag fick ställa mina tusen frågor. För även om jag är lite före Ulrika, på den här cancervägen, så vet hon så många saker. Som jag också vill veta.

Åh vi kramades och kramades och ville inte släppa taget. Men hon fick sötaste rummet. Tack vare sina fina saker hon fick ta med sig. Och jag har aldrig sett en bil packad med så många saker, på en gång, utan att spricka :-))))

Som sagt, det var svårt att släppa lilla söta syster. 

Hittade denna på FB. Så rätt Pippi :-)))

Finaste loggan tycker jag, älskar när man gör saker så där Göteborgskt. Med en knasig tvist och lite sjävironi :-)) 

Åh Ulrika har valt att gå utan peruk. Jag vill inte skriva att just det är modigt (så klart att det är, eftersom skalliga kvinnor inte är norm. Hon är skit modig!!! ). För jag vill hellre skriva att det är modigt att göra som man vill. För jag hör ganska ofta, från omgivningen som tycker att jag skall sluta bära peruk.Nu när håret är 5 mm. Åh det är säkert välvilja, jag vet. Men jag älskar mina peruker. Så mod är faktiskt att göra som man själv vill. Och stå upp för sig själv!!!!!!

MIdnattsloppet tjohoooooooo!!!

Östrogenplåster is da shit :-)))

Jag är pigg, glad och full av liiiiiiiiiiiv!!!!!!!

Sååååå underbart och så oväntat. (konstant huvudvärk och tryck över lungorna är piece of cake i biverkningssammanhang :-))

Nu kör vi!

Så kära ex-maken lovade komma in och hjälpa mig och Casey med lite små plock i lägenheten. En lägenhet som inte (låter lite äckligt, jag vet) storstädats på 12 månader.

Inte för att det är min favoritsysselsättning i vanliga fall. men orken har verkligen inte räckt till.

Men nu, finns det plötsligt lite städnings-spririt i mig :-)

Så i lördags blev det inte bara städat. Det blev en total make-over. Varför blir det aldrig lagom :-))

Så en tur till Svenska Hem och köpte coolaste mattan och nya köksstolar. 

En snabbis till IKEA och köpte den mjukaste (=billigaste soffan :) vi hittade. Och snällaste (idag iallafall :-)) Kalle, monterade och monterade och flyttade runt och möblerade om.

För det hann ju inte jag med :-))

Jag skulle ju springa Midnattsloppet :-)) 

Så snällt av honom. TACK!! 

Så när han möblerade om hemma hos mig, var vi nere i  studion och förvandlade oss till Cancer-warriors!! 

Och vi fick så mycket ryggdunkar, hejar rop och kärlek längst med banan.

Och sötaste killen (som Katarina pratat med) springer förbi oss och ropar

 "-Titta, där är ju cancer-tjejerna" 

Vi sparang in på drygt 1 timma (mitt sämsta lopp ever, men å andra sidan så var jag inte halvdöd som jag brukar vara :-)

Men att gå på en 30-års fest (fattar ni hur coolt det är att vara bjuden på det i min ålder???) var helt omöjligt. 

För när jag kom ut ur duschen och skulle dra på mig kläder för att gå på party, sa kroppen stop. 

Jag kom inte en meter.

Snyggaste tatueringen, fick farsan att sätta i halsgropen. Innan han förstod att det var på låtsas!!

Medaljer smakar alltid gott!!

Casey provar soffan!!

Och Casey provar mattan :-))

Midnattsloppet

Kortaste inlägget ever ;)
Kommer mer i kväll!!
Vi kom i mål!
Vi är nöjda!
Kram



- Posted using BlogPress from my iPhone

Tidig morgon = sen kväll :-))

Jobbigt att gå upp tidigt, men ändå skönt att skolan börjat (för Caseys del alltså :-))
Lite rutiner, lite tidigare morgnar (inte för att jag gillar det, men dagarna blir längre :-))
Så 8.15 var det morgonmöte i Haga med vackraste yoga-Caroline.
Tyvärr blev jag lite försenad.
För när jag satte mig på cykeln, så inser jag att cykel = vind = inte bra med peruk. (Också därför du aldrig ser mig på en uteservering i Göteborg :-) Omöjligt att äta och hålla koll på wiggen samtidigt :-)

Så jag sprang upp och hämtade min favvo-mössa.
Sedan bar det iväg :-))

Jobbat i studion. en sväng till Staduim, Sisjön för att hämta startbevis till Midnattsloppet i morgon.
Liten löprunda. men det gick lite väl snabbt för att kallas långsamt...
Men det är såååå härligt, när benen bara rör sig.
Inte lika härligt när lungorna tjuter. Men det var det värt :-))

Sedan mys-middag med Casey på Caleo. Åh vad jag gillar Caleo!!!!
Sprang på super pumorna Carol och Lotta. Blev kvar och hade huuuuuuur kul som helst.
Så jag har garvat. Men Midnattsloppet lär inte bli lättare av att jag pimplar vin (det är ju liksom inte den biten jag behöver träna på, när det gäller Marathon du Medoc .-))
Så det var bara att pallra sig hemåt.
Åh här sitter jag nu :-))

Så sängen hägrar så snart jag lokaliserat Casey :-)
För i morgon är det Midnattsloppet. I mitt nya liv :-))

Räddaren i nöden :-)) För det ser rätt knasigt ut när peruken står rakt ut på sidorna. Men himmel va många som verkligen undrat om det är en peruk. Just idag. Jag säger bara tack Rapunzel och tack Lisa!!!

Möte med mysigaste Caroline. Så mycket solsken i den människan. Så mycket energi och kärlek.

Viktiga saker avhandlades. Jag älskar att sitta i möten inser jag. Att få brain-storma. Att få vara vuxen. Att planera. Stordåd. (I wish, men ändå) Kanske kan vi göra världen lite soligare och lite roligare. Och lite mer bendy :-))

Tankar som hoppar, stöts och blöts. Visst är det underbart att få hjälp, att tänka tankar som blir så mycket roligare om man är två.

Inser min begränsning.  Jag kommer aldrig att lyckas ta sådana där fina matbilder. För jag är alldeles för glupsk. Mina vänner också. Och så tänker jag att; nästa gång kommer jag att fota innan. Innan någon druckit upp den vackra drinken, innan någon gamat i sig pajen. Innan någon mumsat i sig salladen. Men så lär det aldrig bli :-))

Vackra Caroline!!!