Jag fick säga hej i P4 Extra!

Det är lika spännande varje gång :-)
Att få prata i radio. Att prata så där vuxet och låta så där klok. Och kort och koncis.
Nu känner jag mig varken vuxen eller klok :-))
Men jag vill ju inte säga något tokigt. För jag vill ju att mina modeller skall vara stolta över mig.
Att jag framför vårt mission på ett förståndigt sätt.
Och att ni andra förstår vad det är vi vill lyfta.
Så jag gjorde mitt bästa.
Här nedan finns en ljudfil som snällaste Kalle ha fixat!
Vi har verkligen en fin SVT-del här i stan.
Vilka lokaler, vilken utsikt. WOW att få jobba där.
Och Casey hängde med. Tack söta!!

Lite gott P4 kaffe och en grym utsikt. Värre kan man ha det när man väntar på sin tur :-))

Man kan nästan se hur jag tänker :-)) hahaha åh lite längre byxor hade ju inte varit fel :-)))

Sötaste Carina Holmberg leder programmet.

Gladaste  mixer rummet !!

Kalle Wannerskog jobbar vanligtvis på Ekot. 

Mysigaste sällskapet. På väg hem!

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2151&artikel=5816993

Så här såg det ut på deras webb-sida!!

Mina nya skor !!!

Åh så fick jag äntligen mina nya skor!
Tack Asics!!!'Och nu skall jag springa som vinden. Det finns knappast något skönare (i löpar- sammanhang alltså :-))) som att springa i sprillans nya skor!
Och långt innan vi blev kompisar med Asics så har jag sprungit i deras skor. Sååååå sköna.
Figge gled förbi buren och levererade. TACK TACK TACK!!
Och Casey fick modella lite, i deras snyggaste vind-jacka.
Som tack för skorna, spelade jag in en film åt dem. Inget Oscars-matrial kanske :-))
Den hamnar nog på jogg.se där jag ger det lilla trappan-tipset.
Super smart, berättar mer om det längre fram. För nu skall det bli åka av. När det gäller träning.
För besöket hos Christer Skog måste jag bara får berätta om, alla borde träffa en Christer!
Men nu är det frukost och strax intervju i Radio P4 Extra med Erik Blix. Kl. 12.30 idag sänds det.
Vi skall prata bok!!
Såååå spännande!
Ha en fin lördag!!!

Socker söt men blek om nosen. Kanske inte smart att morsan tvingar ner sin febriga unge på marken. Men hon e van min lilla tåliga modell. Jag älskar dig Casey! Du e bäst"!!

Jag fick två par skor och Figge fick en energi dricka. Och han ser väl lika nöjd ut som jag :-)))

Cecilia + Lava = Sant :-)

Så var det då officiellt.
Att det blir en bok, av projektet.
Jag är så lycklig och lite chockad. Att jag inte riktigt förstår, vad som händer.
Ändå är jag mitt i det. Och njuter. Nästan så jag är rädd, att det strax är över. För snabbt :-))
Njuta i nuet - njuta i nuet - njuta i nuet :-)))
Och alla energi vi lagt ner i det här projektet. Alla vackra modeller som bjudit på sig själva och sin historia, för att göra lite skillnad. Vi gör skillnad. På riktigt.
Kanske låter det tjatigt. Jag tjatar och tjatar om det. Kanske låter det klyschigt?
Men jag menar allvar.
För igår hörde jag den värsta kommentaren, jag hört i hela min cancer historia.
Så känslokallt resonemanget, att jag fortfarande inte riktigt kan förmedla det.
Så jag vet att boken behövs. För att öka förståelsen för hur det är att leva med cancer och cellgifter.
Att vi alla är lika mycket värda. Även om vi inte har samma %-sats, satta på våra huvuden.
Inte bara att vi skall kämpa mot ångest och sjukdom. Utan mot simpla djävla fördomar.
Gååd damn det är 2014!!

Här är en film som gjordes av sötaste filmarna från Stockholm, när jag var på release-partyt för själva förlaget. Åh jag är med en liten, liten stund :-)) Lava I love you!!

Mysiga kramar i buren :-))

Åh så har vi då hängt i buren :-)
En av glas, paviljongerna på Avenyn i Göteborg.
Så kul.
Igår hade vi lite lunch-mingel.
Ville man, fick man springa på fin. fina bandet som CL Fitness lånat ut till oss, genom Endorfin. Och Carlsberg bjöd på stärkande sportdryck. Och Earphone längre upp på gatan stod för coolaste musikanläggningen.  (coolaste musiken blev det tyvärr inte, min spellista från Göteborgsvarvet 2011, var inte ens cool 2011 :-))
Rätt nice att få sitta ute, fast inne. (så varmt och gott) Och få känna ljuset och se alla människor som rör på sig.
Det ger energi.
Så tack för att ni kom förbi och tack sötaste Anna-Lena för den super fina buketten från Aveny Blommor!!!
På fredag är vi där sista dagen.

I morgon skall jag på spännande möte. Steg Ett, i min väg tillbaka, den fysiska iallafall :-))

En kram hade suttit fint idag :-) För den här killen var liiiiite för svårflörtad för min smak :-))

Bosse spelar inte bara trummor i Still Around, han springer gärna som vinden!

Mr Asics himself; Figge gled förbi och sa hej!!

Sötaste Miriam hann med en sväng in och hon behöver inte dricka energi dryck, jag lovar. Vilket energi-knippe :-)) Kör så det ryker!!!

Vikten av peruker!

Det hänger ju inte på håret, säger de allra flesta.
(det konstigaste är att de som säger det, alltid har allt sitt hår kvar. Oftast tjockt och glänsande :-)
Men sist och syven så gör det ju det, till viss del, i alla fall.
Ofrivillig skallighet, helt eller fläckvis är inte kul. Minst sagt. Man eller kvinna.
Ni vet ju min inställning :-)))
Och så dök den här filmen upp på SVT.
Men jag vet inte vad jag tycker.
Hon verkar ju vara jätte söt. Och jätte gullig. Och man känner sååå för henne.
Hennes förtvivlan, hennes osäkerhet. Hennes kaxighet under sommaren och sedan hennes sorg.
Men jag förstår inte riktigt vinkeln?
(klart jag gör, till viss del. Om chocken att tappa sitt hår och kanske sig själv).
Men min fråga är, om hennes pojkvän gjort slut, för att hon blev hårlös, hade allt varit bottenlöst då?
Och varför var hon tvungen att prova en tant-peruk?
Hon var ju skit snygg, både med sitt egna hår och utan.
Men peruken hon provade, var ett hån. Varför är det så roligt att göra narr av peruker??
Hade hon fått en som liknande hennes egna hår, från säg, Rapunzel hade hon ju sett ut som innan!
Och kanske känt att hon kunde reclaima sig själv. Och sedan haft ett litet val...
Men nu stannade ju hennes pojkvän kvar.
Så det blev happy end.

Bitter?  -Jag? :-)))) Hahaha, nej :-))

http://www.svtplay.se/video/200623/vikten-av-har

Vilken vägg??

Var det den berömda väggen jag swichade förbi förra veckan, (nej, jag menar inte skönaste backen i Sälen. Som bjuder på hissnade skräck när man försöker glida på dalskidan och belönande glädje när man väl är nere) 
-Nej, jag pratar om en hård  betongvägg som hoppade upp framför näsan på mig och slog min panna virtuellt blodig. 
Eller var det ett återfall av chemo-brain?
För hur hamnade jag här?
Med risigt minne, tusen glömda saker och noll logik. 
Och jag insåg det när jag mailade sötaste Anki. Och bad om ursäkt, att jag glömt svara på hennes mail och glömt att vidarebefordra det till A-K, som behövde hennes informationen så väl. Men sötaste Anki svarade bara; "Sunshine, det har du redan gjort". Så hade jag tydligen både ringt Anki och A-K.
Inte en susning om att jag gjorde det. Scary….

Så kära ni som lever i min närhet. Missar jag något. Glömmer jag något. Är jag disorienterad eller framstår som ointresserad, så är det inte så.
Jag är bra grymt koncentrerad. Och fokuserad, på en sak. Att ta mig igenom alla situationer jag hamnar i. Som vi alla hamnar i, varje dag. Jag är fokuserad att ta mig igenom dagen :-))

För det går bra att göra en sak i taget. Och skriver jag listor, går det finemang. 
Men att fristajla med minnet som insats, det går inte just nu.
Så hav förtröstan. Jag är snart tillbaka.
Jag ser det som ytterligare ett tecken på att jag måste, inte varva ner. :-)))
Men jag måste börja om. På så många plan. (jobbigt..)
Och göra saker på det sättet som den nya Cecilia, gillar :-))
Så det är nog.
Det är 1 år sedan jag slutade med cell-gifter och blev förklarad cancer-fri . 
För en blondin som jag, tar det kanske ett år att förstå. Att jag faktiskt inte behöver jaga livet ur mig. Det finns ju här och nu. 
Och inse att jag kommer att överleva. Att jag är fri!!!

Men det där med att livet blir annorlunda, är ett understatement. Och det måste jag lära mig att leva med.
Jag skrev en sammanfattning på min ett-årsdag. 
Det var nog då jag insåg, att det inte kommer att hålla i längden. 
Att leva den gamla Cecilia 2.0´s liv, i den nya modellen av mig själv. 
För den här nya Cecilia, har kanske några super fina talanger, men än så länge, ligger de dolda. 
Just nu känns det snarare som jag är en sämre variant av mig själv, lite som att jag vore Cecilia 1.5

Så efter min års-sammanfattning, tog det ytterligare 3 veckor innan jag såg chemo-brain-tecknen. Men det är inte ett återfall av chemo-brain. Eller jo, så klart. Lite.
Det är ju cellgifterna som bränt sönder massor av celler i hjärnan. Och det tar tydligen upp till tre år innan allt det, som inte är trasigt för alltid, har växt tillbaka.
(Varför berättar ingen det för en?)
Så min nya hjärna måste jag vara rädd om, för kör jag slut på den, så kommer ju inte kroppen att orka så länge till, 
Kanske inte så konstigt att jag är trött hela tiden?
Så nu är det drastiska åtgärder som gäller. 
Kanske ingen ser det utåt, men jag måste se det, och förstå det.
Min kompis S, pratar mest om att hitta ett inre lugn. 
Om att prova mindfullness och jag bara ler och skakar lite på huvudet (inte så att han ser :-) åt hans sökande.
Men jag får nog fan, ge honom rätt :-)) 
Att vara i nuet måste ju vara det bästa. Och veta vad man gör och inte gör och kunna stänga av och vila hjärnan. Han e inte så tokig den där S. 

Skall man tänka så här? Det funkar ju inte för mig. Jag vill ju vara den gamla Cecilia. Men i princip så är det ju rätt :-))

Lava är med i leken!!

Med snyggaste bilen och trevligaste sällskapet styrde vi kosan mot Stockholm i går morse :-)
För att vara med på hybrid förlaget LAVAs invigning, i Kungsträdgården.
Förlags fest är man ju inte bortskämd med.
Småkakor och vin, glada människor och massor av skratt. Författare måste vara the thing :-))
Och där pratade jag med massor av trevliga människor. 
Min kompis Jonas, var ju så klart där. 
Och Yamina som innehar världsmästerskapet i fridykning. Att simma 97 meter på ett andetag. Jag säger bara; respekt.
Super trevlig tjej som nu skrivit en bok om hur hon gjorde. En coachingbok helt enkelt. Fast inte helt enkelt, egentligen :-))
Blev intervjuad av ett film team och så träffade jag Lars. Alltså Lars.
Killen som gick från, för mycket mat och alkohol till att bli proffs idrottare. 
Han slutade jobba och satsade helghjärtat på träning och föreläsningar, på heltid. 
För att bevisa att han  kan bli proffs.
Och som nu skall göra en klassiker (ni vet Vätternrundan, Lidingöloppet, Vasaloppet och så slutligen Vansbrosimmet) Som man vanligtvis gör under ett helt år. Skall han göra på ett dygn!!!!!!
Alltså, jag älskar dessa människor som sätter upp mål och fullföljer dem. Mål som är lite galnare, lite knasigare och som innehåller lite mer passion, än vi vanliga dödliga.
Både jag och Johan föll som två furor för den skönaste dalmasen jag träffat på länge. Om all-in har ett ansikte, så är det hans :-)))

Lars Erlman, min nya idol!!

Girl power. Vilken tjej. Sanslös prestation hon gjort. Och så himla mysig :-))

Sötaste filmteamet. Men jag saknade min favvo filmare Americk väldigt mycket.

Försäljning av böcker var det också!

VD´n för LAVA, trevligaste Peter!!

Så kul att lyssna på, vi lärde oss massor!!! TACK!!

Jag leker Zlatan :-)

Inte för att jag kan spela fotboll, dyka ner i en vak. Eller pussa på en fru. 

Men...

Jag kan ha en cool bil. Coolare än Zlatan till och med :-))

För snällaste Audi Göteborg hjälper oss med transporter inför loppet. Snacka om hyggliga människor och fint företag. 

Det var ju också Audi Göteborg som hade Rosa Oktober, under bröstcancer-månaden.

Så nu vill de vara med och göra skillnad.

Jag fick låna en super snygg bil. En Q3:a. Och jag känner mig super Zlatig :-)))

Man sitter lite högt, som en kung liksom :-)

Prova den du också, snacka med Erika, Lena eller Peter.

I morgon drar jag och min nya kompis till Stockholm för att träffa förlaget med stort F :-))

xoxoxo

Nja.... jag skall nog inte stå och posera så där allvarligt. Det ser ju lite små fjantigt ut. hahaha. Men lite kul.

Det här är nog mer jag :-)) tummen upp och så kör vi, liksom :-)))

Röntgen-ångest!

Fredagen bjöd prov på verkligheten igen.
Röntgen över hela magen (det heter buk på läkarspråk, men det får mig att känna mig som ett djur, som en kropp utan känslor. Som en död kropp)
Men jag lever i alla högsta grad, så därför heter den kroppsdelen på mig; mage!!!!
Två lite kontrastvätska att dricka och lite till intravenöst (ut i blodet).
Jag har ju bestämt mig att inte oroa mig i onödan. För återbesök.
Men någonting störde mig natten innan. Vad vet jag inte.
Så jag var rätt trött när jag drog upp till Sahlgrenska, i fredags morse.
Men om det var för att jag röntgade mig och kunde lägga det bakom mig. Eller om det var kontrastvätskan som piggade upp mig, vet jag inte riktigt. Men pigg blev jag :-)))
Kanske är det känslan av maktlöshet. Eller att det påminner om, när det vara skarpt läge. Eller är jag bara mer lätt oroad. I min nya tappning; Cecilia 2.2
Eller är detta ett tecken på att jag är vuxen nu?
Eftermiddagen blev kanon och på kvällen blev det super nice middag i trevligt sällskap :-)
Är livet på väg tillbaka?
Det vore på tiden :-))

Hem-kört :-)))) hahaha så himla äckligt med kontrast-vätska.... bläääää....

TACK ENDORFIN!!!!!!!!

Endorfin i våra hjärtan :-))
Så var då vår första fcancerandrun-veckan nästan färdig.
(idag spinnar man som besatt, men min förkylning är inte helt borta så tyvärr får jag inte vara med :(
Men igår, himmel i havet vad kul.
Det var special pass, fcar-bakelser :-) och föreläsning och tröjor på nästan varenda kotte !!!!!
Är det inte konstigt?
Att något så fruktansvärt, kan få människor att gå samman och hjälpa till och göra skillnad.
Jag önskar så klart att cancer aldrig funnits, så att vi i stället hade fått samlas över något roligt ämne istället. Men nu är det som det är. Nu gör vi skillnad.
Väldigt coolt att få föreläsa för ett gäng människor i de snyggaste kläder jag vet :-) träningskläder!!!
Tack Karin och Anneli och alla fantastiska människor som vi träffade ute i Lerum igår. Alla kramar vi fick och alla leenden.
Men nu är det fredag :-))

Filminspelning!!!

Vilken spännande dag det blev. Att få hänga med på en studio-film-inspelning. Fem modeller och nästan lika många fotografer, klart att det kommer att bli bra.
De bilderna vi såg blev så vackra, och känslan var så stark, att hela hjärtat blev lite varmt.

Men det var i torsdags det. 
Fredagen var vikt åt projektet boken. Så spännande. Och snacket fortsatte hela helgen. 
För när man får energi, som går igenom förkylningar och förbi det hals-onda, så måste det ju ändå betyda något. Bra. 
Ni lär snart få veta mer :-)
Nu skall jag kurera mig, för på torsdag är det ju stor dag på Endorfin med föreläsning och andra skoj grejer. 
Måste. måste bara bli pigg. Hela kroppen vill bara springa (nej kanske inte just nu :-)) men jag har flera dagars studs i benen som måste ut…
Har nog ätit/druckit 6 liter apelsiner, citroner,  1 kilo ingefära och massro av rödbetor. Måste bli stark nu!!!

Life is good. Life is :-)))

Minsta modellen :-)

Casey tränar på blicken :-))

Bekänna färg :-))

Vi ses på Endorfin!!!

Finaste Endorfin är först ut med en F cancer and Run-vecka. 

Nästa vecka blir det föreläsning både i Lerum och i Alingsås. 

"Köp" en cykling och massor av releaser på olika klasser. Så är du inte kund hos dem annars, så häng med oss ut och känn hur ett riktigt gym skall kännas :-)

Trevlig personal, grym utrustning och massor av energi!!

Då ses vi där nästa vecka!!!

Kram

Nu skall jag bota min grymma feber. Tog ut mig på löpningen i Slottskogen igår. För ett kort ögonblick fick jag känslan av att jag var en sprinter :-)) 

Ni vet höga knän, långa steg och stora, starka lungor. Rätt in i väggen sprang jag. Lite rätt åt mig. Så nu är det sängen och massor ingefära :-)

Endorfins hemsida!

Olika caféer, men båda väldigt mysigt!!

Vi jobbar och vi jobbar så bland måste man ju pausa, reflektera säger någon. Vi kallar det kort och gott fika :-) 

Det gör vi gärna på Foxx och så nya vattenhålet i vårt kvarter; Viktors Kaffe. Sådant litet trevligt ställe på Geigersgatan. Goda, goda smörgåsar. Och allt annat som hör riktigt kaffe till :-)

Och så är det bestämt att Valentin & Byhr gör en reklam film till vårt kommunikations material. Såååå himla coolt. Spännande, spännande. Vi är så tacksamma!!!!

Sedan har jag nu haft besök av tre av projektets modeller, för att välja bilder. Och jag är så stolt över mina tjejer. Det kommer att bli så bra!!!!!!

På Viktors med absolut bästa sällskapet!

Killer innan hundvakten klippte av hans dreads :-(

Här är söta Eva från tidningen Hälsa. Då kan vi snacka om Café. Wienercafét på Biblioteksgatan. Jösses så flott. Och de bästa croissanter jag någonsin ätit förutom i Frankrike. Hon bjöd mig på finaste frukosten när jag blev intervjuad. Så vill du läsa mer får du köpa Hälsa i slutet av mars, för då är jag med :-))