Min lever är ren!!!!!!!!!!

Tjohoooooo alltså!!!!
Jag var riktigt nervös inför lever-ultraljudet idag.
På riktigt.
Och stiliga doktorn glider in och tar sig tid Och scannar mig både högt och lågt.
Jag frågar och han svarar och svarar och letar och svarar.
Jag var tyst också :-))
Så att jag inte skulle fråga sönder hans koncentration.

Och det visade sig att levern var fri från metastaser, cystor, ödem  och kärlbildningar.
Och när han hade tittat på de gamla röntgen plåtarna hittar han INGENTING!!!!!

Ingenting vilket är helt underbart, så klart!!!!
Men vad någonstans gick det fel?
Så fel att jag oroat sönder mig i 7 dagar. Det är ungefär 168 timmar. Av mitt liv.
Med oro i kroppen och en trötthet som är omöjlig att sova sig ur.
För det går inte att sova. Helt onödiga tårar.
Och en dödsångest som kommer krypande så fort man sätter sig ner och försöker göra ingenting.
I 168 onödiga timmar har min kropp levt med ett hot över sig. Inte konstigt att man mår lite lurigt.
Och den där galna glädjen, jag kände den 15 feb. när jag var cancer-fri, infinner sig inte riktigt.

Givetvis är jag tacksam att det inte var något.
Jag är tacksam att de hellre ropar högt en gång för mycket, än en gång för lite.

Men det är skrämmande. Vi pratade om det igår. Vackra Ulrika som också är med i projektet.
Hon jobbar som personal-ansvarig på ett stort företag i Göteborg.
Och hon menade att deras tekniska prylar har bättre uppföljning än vad vi patienter (människor) har på Sahlgrenska!!!!!!
Och vi pratade om hur ineffektivt och orationellt de arbetar. Hur mycket som faller mellan stolar och hur lätt det är att missa något.
Att det inte finns rutiner eller ISO certifiering hur saker ska skötas. Ingen policy om hur man skall bemöta sina kunder (patienter).
Nöjd kund garanti är kanske svårt att få :-))
Alltså om Sahlgrenska skulle vara ett vanligt företag så hade de konkat för länge sedan.

Men jag säger än en gång; tack gode gud för min sjukvårdsförsäkring hos Länsförsäkringar!!!
Tack gode gud för min gamla sambo som rekommenderade mig att ta den.
Tack gode gud för att jag inte snålat på just den!!
Tack gode gud för att levern är frisk!!!

Men å andra sidan, vem ska jag nu lita på?

Men just nu känner jag mig lugn. Och så skall det förbli. Amen!!!

Så här avancerad är ultraljuds-maskinen. Och det fanns ingenting i mina orgn. För han kollade lever, njurar, mjälte och något mer som jag inte minns vad det heter :-))

Det här är min lever :-)) Rätt snygg om jag får säga det själv :-))) Dessutom i färg. Hade det varit någon cysta eller metastas så hade det varit svarta grejer. Jag vet inte vad du ser, men nog farao ser jag massor av svarta grejer... :-)
Men jag känner mig lugn nu :-))) Såååååå gotttt!!! 

Mitt finaste projekt!!!

Alltså mitt projekt, det om oss som blivit/varit skalliga på grund av cellgifter.
Kommer att bli sååååå bra!!!
För tjejerna som är med är obeskrivliga.
Och bilderna blir magiska!!
Jag har aldrig mött en sådan systerlighet, förståelse eller sådan ordlös kärlek.
Med människor jag precis mött.
En respekt och en trovärdighet som är helt fantastisk.

Så tack alla vackra tjejer, kvinnor och damer som valt att vara med. För vi kommer att göra nytta.
Vi kommer att väcka uppmärksamhet och ställa, både små perukfrågor och och stora vårdfrågor på sin spets.
Så snälla, sitter du hemma och funderar på om du vågar vara med?
Ring mig, så pratar vi lite, eller kom förbi och säg hej.
Du kommer inte att ångra dig. Och du kommer antagligen att få vänner för livet.
För utom att vi har väldigt kul när vi fotograferar, så pratar vi och skrattar om vartannat. (Och ibland så pratar vi så innerligt, att jag måste blinka vi bort envisa tårar). Så får du också vara med och känna en obeskrivlig delaktighet.
Och jag hoppas att alla mina modeller bär med sig känslan att de är med om något viktigt.
Om något som kommer att göra skillnad.

Idag var det Tanja och Ylvas tur. Alltså jag säger det igen. Vilka vackra kvinnor!!!!
Och modiga och så förbannat starka. Jag känner mig som värsta lilla lipsillen i deras sällskap.
Och vi pratade och skrattade och tiden bara rann iväg.
Och så fick jag äntligen (hemskt att säga) träffa någon med nästan samma cancer som jag.
Som känner till onkologen avd 70. Som förstår när jag beskriver vissa möten och jag kan nicka igenkännande när jag får höra om saker, jag trodde jag var ensam om.
En ruskig värld den där Sahlgrenska.
Och som min mamma alltid sa "man måste vara frisk för att kunna vara sjuk"

Sötaste Tanja tack för att du vill vara med och tack!!!

Sötaste Ylva och jag har lika peruker, men hon har klippt sin kort och med lugg. Så för att få en känsla av hur jag kommer att se ut i lugg, fick jag låna hennes.
Fördel i Cancer-Branschen #7 Man testar om frillan är snygg innan man klipper sig!!!

Nå, vad tycks? Ha nu i åtanke att jag har två peruker på mig på den här bilden. :-))) Men har man lugg, så syns ju inte hår/perukfästet. Själv trivs jag i lugg, (frisör-lisa kommer inte att hålla med mig, att jag trivs i lugg :-))) Men tycker att mina kinder ser lite insjunkna ut jämfört med annars...

Berg-och-dalbana i Cancer-Branschen

Somnar gott och sover hela natten.

Vaknar av gulligaste smset, igen :-))
Tjejerna sover, allt känns bra. Frukosten är god.

Så ringer Länsförsäkringar 08.45 och berättar att jag får en tid för min efterlängtade lever-ultraljud.
I MORGON!!!!!!
Lycka i Cancer-Branschen. Ett lever-utltraljud!!! (vad går du igång på? :-)
Sååååååå lättad, att det gick att lösa så snabbt.
Så snabbt!!!

9.30 ringer röntgen sköterskan och berättar att de inte kan utföra någon röntgen! Min värld rasar.
Innan de fått in alla min gamla rötgen plåtar, som nu finns utspridda lite överallt känns det som :-)

Världen har rasa lite.
Jag bönar och ber och säger snälla, snälla. Minst 100 gånger.
Jag erbjuder mig att hämta plåtarna. Jag erbjuder henne vad som helst, bara jag slipper vänta på okänt datum.
Hon säger, tack och lov med vänlig stämma, att hon skall prata med läkaren och lovar återkomma.
30 minuter senare ringer hon tillbaka
Och jag hör på hennes röst att det kommer ordna sig. Och det gör det :-)
Dock fick jag en uppgift.
Jag måste svänga förbi Sahlgrenska i morgon innan röntgen, för att hämta en cd-skiva med alla röntgen bilder :-)

Självservice i Cancer-Branschen. En vanlig förmiddag i berg och dalabana-landet.
Hur mycket orkar man? Tydligen rätt mycket.
Och försök att aldrig ta ett nej. Det finns oftast en lösning om sköterskorna är lite påhittiga och flexibla.

Tur att sötaste Annica kom förbi och gav mig finaste kramen och  orkade lyssna lite :-)
Tack Annica!!!

Tack söta Evelina för ditt armbandet som påminner mig om att aldrig ge upp!!

Insamlingen startar nuuuuu!

Idag startar insamlingen till Cancerfonden!
Skall givetvis skaffa en insamlingssida på cancerfonden.se så att ni också kan hjälpa till kära vänner!
Men givetvis så får ni gärna bidra med att köpa t-shirten eller mössan som finns på webb-shopen fuckcancerandrun.com !!!
En kan inte göra allt, men många kan göra skillnad.

Några som gjorde skillnad idag var Casey och Ellen som skänkte 10% av sin lön till Cancerfonden!!!
På sitt egna initiativ.
Hedervärt kanske jag inte få skriva, när det gäller min egna dotter :-))
Men ni som har tonårsdöttrar, vet hur gärna de vill tjäna egna pengar, för att sedan bränna dem på massa galna upptåg!  :-))))))

Så let the insamling börja !!!!
Mitt bidrag idag blev 70:- !!

Tjejerna städade, diskade och rensade för glatta livet i studion! Så nice!!

Vi kände oss rätt coola! I´M THE BÅÅÅSSS, liksom :-))

-Vi är ju inte precis dina uppassare, bara för att vi jobbar här, sa Casey när jag försökte få henne att koka 3:e koppen kaffe till mig. (men man kan ju alltid försöka, tänkte jag :-))

Ni glömmer väl inte av, att ni kan köpa mössan som jag har på mig, i webb-shopen!!

Fan va jag älskar de här tjejerna!!! Tack för en super mysig eftermiddag!!

Coolaste tjejerna idag!! 

Gör bloggen till en App på din iPhone!!!

Följ de enkla instruktionerna!

Om hur du förvandlar bloggen, till en app på din iPhone.

Så blir det enklare att besöka den. 

För ni glömmer väl inte bort att varje gång du går in på min blogg och kanske går in på någon utav reklamannonserna på sidan, så genererar det pengar, som jag skänker till Cancerfonden.

Vet inte hur många besökare man måste ha, (vi är redan uppe i 100 000!!!!)  innan man får någon ersättning, men skam den som ger sig :-))

Åh tack Sötaste Camilla, Casey och Ellen för det sötaste blogg-rejpen ever :-)) puss och tack och puss!

Åh tack sötaste Rickard för att jag fick fota av din nya snygga 5:a.
-Nej, så den halvnakna killen, som är skärm-släckare är inte min :-( Hahahahah :-))

Gå in på bloggen i din webbläsare.

Här bestämmer du om du vill dela den på Facebook eller Twittra om den. Men den skall ligga på "hemmaskärmen" för att hamna på ditt skrivbord som en app-ikon.

Vill du att bloggen skall hete vad den heter, trycker du bara på "lägg till". Eller vill du döpa den till "bästa bloggen" så får du ju jätte gärna göra det, bara du inte blandar ihop den med någon annan :-)))

Och nu har du bloggen nära tillhands. Tryck på appen/ikonen och du är inne på senaste inlägget.
Rätt cool teknik! Tack sötaste Annette Ibsén som tipsade mig :-))

Världens starkaste Cecilia!!

Ville bara säga att du är duktig och vi hejjar på dig!!! Glöm inte logga ut nästa gång, we love you!!
Pussar från råsaftsgänget!

En mening med nästan allt...

Söt pojke smsar mig på Rv 40 att ljuset är av.
Smickrad av uppmärksamheten vrider jag på ljuset, snabbt som ögat.
Utan att kolla vilket "ljus-läge" jag satt på. (Jag stirrar mest rakt fram, för att få en glimt av honom :-))
Landar på Kristinelundsgatan i solsken och ser så klart inte, att ljuset är på....
Skall hämta stackars jet-leggade Rikard på flygplatsen i onsdags, NOT.
Bilen bara skakar när jag försöker starta den.

Idag kommer brorsan för i morgon så jag behöver bilen.
Vi försöker med startkablar. Det sprakar till och efter det är bilen HELT död, nu kan vi inte ens öppna bagageluckan där batterit är placerat (i en BMW)
My gååd.
Brorsan får till slut fram en bogserlina. Men när vi skall stänga motorhuven så har låset gått sönder.
Så nu står motorhuven halvöppen, som en slug krokodil. Inte att rekommendera.
Bogserar tillslut bilen lite försiktigt uppför Götabergsgatan. OCH DEN STARTAR!!!!
Yipppieeeee!
Men då lyser världens konstigaste lampa.
My gååååååd.
Livet är inte rättvist. Inte nog med att kroppen faller isär, nu gör även min materiella värld det också!!
Kör bilen till en verkstad i Sisjön.

Sätter mig tungt i brorsans bil. Rätt trött, för där rök en hel arbetsdag och min träning. Puh.
Vi sitter där och försöker strukturera upp måndagen.
Då går värsta larmet igång, på min bil.
Vi tittar på varandra, och vet inte om vi skall skratta eller gråta :-))
Det går nämligen inte att larma av utifrån.
Sådan tur att vi inte bara lämnade bilden där och drog. Då hade ju bilbatteriet dött igen..
Och när jag får av larmet och startat bilen. Så är det som om den resettat sig själv!!!!

Så nu skall jag köra ut den till Sisjön, så fort jag får fatt i någon som kan hjälpa mig hem! (blink, blink)

Oftast finns det ju någon mening med allt?
Eller?
Inte med den här djävla (förlåt) cancern.
Men med pojken som smsade att ljuset vara av. Hade en mening. För annars hade jag aldrig upptäckt att motorhuven var trasig. Inte så kul om den lossnat under en galen omkörning på Autoban, på väg ner till Frankrike om 3 veckor. (Yes, jag vet, det är bara tre veckor!!!!!!!)

Tack finaste bror!!! Tack för ditt tålamod, din hjälp och din idag mycket uppskattade envishet :-)) puss

Första officiella, helt genomförda yoga passet utan PT, sedan den 27 augusti förra året. Och jag säger till mig själv.
Att det är nu som min envishet och mitt tålamod och min djävla vilja skall ge tillkänna. För det här kommer inte att bli lätt. Jag såg lite, en walk-in-the-park. Men hur tänkte jag då? För jag är svag, stel och öm. Men nu är det framåt som gäller.  Men det hade varit så nice, fått en kram som aldrig tog slut, just nu. 

Äntligen en man i huset .-)

Efter ett bröllop och en möhippa i studion var livet på topp:
Speciellt när jag visste att jag skulle ha både Casey och Rikard hemma :-))

Åh Rikard är ju värsta kocken (han har drivit restaurang i Mexico i flera år och kanske känner du igen honom från SoHo där han säsongs-jobbat några somrar) så maten blev så klart sååååå god!!!!!

Har massor av galna minnen från tiden i Borås med Mogge och Rikard.
När Rikard inte var hemma för att föda oss, så stod jag och Morgan helt handfallna.
Men those where the days.
Nu är Morgan mäster chef de la cuisine i Mexico och jag kan hyggligt koka gröt, laga pannkakor och göra världens godaste potatismos .-))

Så tack mina finaste för godaste middagen, Casey gjorde kladdkaka och jag fick sitta och vila mina leder, som vägrar sluta göra ont.
Men det gick ingen nöd på mig för jag hade ju bästa sällskapet samtidigt som jag fick söta sms från en ny maybe rising star :-))

Nästan hela min fina familj är nästan samlad!!

Inte vanligt att ha en Casey hemma en lördag kväll :-)) Me like!!!

Vi knödde in oss i köket och åt (vardagsrummet är fortfarande en smärre katastrof efter garderobs-utrensingen FÖRRA helgen.. den tar liksom aldrig slut...)

Twitter is da thing!!!

Hängde på ett e-handels event i veckan.
Roligaste gänget, tack för att jag fick vara med :-))

Och Julia Mjörnstedt föreläste om Ung Cancer.
Vilken fantastisk människa, så begåvad.
Julia pratade om Ung Cancer. Och om deras webb-butik som försörjer hela företaget med löner. Respekt. Och om sociala medier. Och om Twitter.
Hur nära man kan komma politiker och andra människor som vanligtvis är svåra att nå.
Så jag Twittrade att Julia var min nya idol. Och att jag gillar att hon sätter ord på mina tankar om Cancerfondens skrämsel propaganda.

Och -*poff*- så svarar Cancerfonden och undrar vad jag menar?????
My gåååd det funkar ju verkligen!!!
Så nu har vi värsta konversationen, jag, Julia och Cancerfonden.

Mitt inlägg....

Konversationen :-))

Mitt svar och Cancerfondens :-) Rätt coolt tycker jag!!

Vi är vinnare ihop !!

Solen sken när jag traskade upp till Mr. P, så nice.
Och där sitter de, Marie, G-B och Katarina. Med en stor flaska skumpa i ishinken och största leendena.

Så vi drack skumpa och Nics goda Rosé, så det nästan sprutade ur öronen :-)
Och jag vet inte hur många som kom fram och gratulerade oss, som värsta, riktiga vinnarna :-))

Och så fick jag fina gråt-fria kramar :-)
Och livet är på topp igen. För nu skall jag fotografera bröllop och en möhippa idag!

G-B gav oss vinnar skumpa!!!! TACK SNÄLLA Gun-Bitt!!!

Av Katarina fick jag detta fina smycke!! TACK TACK!!!! 

God mat och glada människor gör bra för en ledsen människa :-) 

Sand Tropez, glöm inte det märket, sååååå gott!!! (det kommer från en liten gård utanför Saint Tropez :-))

JAG HATAR CANCER!!!

Fick en kram idag, av en som jag har tyckt sååååå mycket om.
Och jag trodde jag kommit över honom.
Och det har jag!
För jag vet, att vi aldrig kommer att bli ihop igen.
Och det gör inte ont att se honom, tvärt om. Jag bli glad.
För han påminner mig om livet och solen när han ler, sitt lite fåniga leende :-))
Men så fick jag en kram. Fast jag försökte ducka :-)
Ni vet en sådan där kram, som känns bekant. Varm och mysig och man vill bara bli kramad mer.
Och så fick jag en lite kram när vi skildes åt, ni vet så där artigt som vi hälsnings-kramas i Sverige.
Det blev dödsstöten, för då brast allt
-Nej inte så att han såg, så klart :-)
Och allt kom över mig och tårarna gick inte att bromsa.
Hur många tårar kan man ha?
Och med gråten kom massor av tankar, och den svartaste tanken är den, om de ofarliga cystorna i levern.

Och hur djävla orättvist det kan vara, hur djävla jobbigt det är med cancer.
Och att dagarna går och man förstör så många timmar med gråt och svarta tankar.
Hur man gör sitt älskade barn oroligt, eller sin älskade syster, eller fina vänner eller finaste mamman på jorden ledsna. Även om man inte vill gråta, så bara kommer det.

Stackars Carina på onkolog avd. 70.
Jag ringde henne och bölade, jag ringde igen och igen.
Jag ringde till Carlanderska.
För att stalka fram mina röntgen plåtar från september, innan operationen och från fri-cancer dagen 15 februari. Och speeda upp tempot så att Sahlgrenska får dem och kan granska, igen.

Och när jag väl bölat färdigt i stackars Emmas öra, så läser hon i de gamla röntgen-kommentarerna att i februari hade jag ett ödem (vatten eller svullnad) i levern, på grund av cellgifterna. Men inga cystor.
Då freakade jag ur fullständigt.
Har det vuxit cystor i min lever?  Mellan den 15 februari ich den 22 april, när jag röntgades sista gången?
My gååååd.
Ringer Carina för 5:e gången och hon förklarar tålmodigt att jag skall lyssna på Dr Marie.
-Att cystorna är ofarliga.

Så jag ringer Försäkringsbolaget, och Carlanderska igen. Så på måndag får jag nog veta när jag får en tid för ett ultraljud av levern. Snälla Gud och god Karma och alla vänner. Håll tummarna för att Dr. Marie har rätt.

Så kontentan av Cancer-Branschen:
Låt aldrig gamla kärlekar ge dig en kram :-) (För då bryter helvetet löst i hjärtat och hjärnan).

Nu har jag gråtit i fyra timmar och bestämt mig att lägga det åt sidan.
För nu är det fredag och vi skall ju fira Göteborgsvarvet på Mr. P´s uteservering :-))

STOR städning!!! Nu dammsuger vi bort alla svarta tankar och alla tårar!!!! puss och kram

Mitt lilla penntroll :-)

Jobbat nästan hela dagen i e-handels branschen.
Passar ju bra när man är e-handlare själv :-))))
NOT, men ändå.
Har ju haft första köpet idag. Av en tröja!!!! Stort. Galet stort i min värld!!!
Tack fina ni om vill var med och göra skillnad!!!

fuckcancerandrun.com

Och så har halva familjen kommit hem från Mexico.
Rikard landade igår och stannar till på söndag. Såååååå mysigt.

Nu är det sängen som gäller, lite jobb i morgon också.
Innan vi skall fira Göteborgsvarvet :-))))

Sov gott eller god morgon kanske :-))

Finaste Casey och Rikard. Välkommen hem igen!!!!

Rikard och jag tycker att Casey ser ut som ett litet penntroll :-)))

Behind the scenes på fuckcancer and run

Det började så här, med en skissad t-shirt.

Och idag fungerar webb-shopen, perfekt!!!!!!

Tack för hjälpen Martin!!

fuckcancerandrun.com

Så nu kan ni också köpa bästa träningströjan.

Den väger ingenting, och blir den blöt så torkar den på noll-tid. Så skön. Och lika snygg, tvätt efter tvätt. Det har vi testat :-)

Ni får ha lite tålamod med layouten och bilderna, inte snyggaste shopen, ännu :-)) 

Men det kommer!!!

Åh så var då återbesöket, med stort Å avklarat. 

Dr. Marie gav mig gott om tid. Att berätta och förklara och ställa alla tusen frågor.

Hon är fin Marie. Och nu känns det lite bättre på ett sätt.

Värken i leder och sömnproblemen har med klimakteriet att göra. Och även mitt nya lugna temperament :-)
Jag fasade för att hon skulle kasta fram en burk östrogen. (som ger förhöjd risk till bröstcancer) men det gjorde hon inte. 

Jag har istället fått en remiss till en "hormonklinik" där man skall mäta min hormon nivå och efter det göra en utredning. Känns väldigt bra.

Magen skall de undersöka där också. Men det är något med tarmarna som inte är som det skall. 

Ärret fick jag ingen förklaring på. Men vi skall kolla på det efter att magen gått tillbaka till sin vanliga storlek. Men hon menade på att jag tränar INTE för lite, som en annan doktor påpekade förra veckan.

Dåliga nyheter enligt mig (inte enligt Marie) förhöjt CA125. Från 16 till 23, det skall ligga mellan 0-35. Och sedan hade de hittat cystor på levern. Men inget var på något sätt oroväckande, förklarade hon. Lätt att säga, svårare att känna :-)) 

Så jag skall få göra en ny röntgen där man gör en ultraljudsröntgen av levern. 

Skall också ringa Carlanderska i morgon och fråga dem varför de inte har nämnt det tidigare, eller om det inte syntes ?

Ja, resan i Cancer-Branschen är inte riktigt över. 

Även om jag känner mig fri, så frågade Marie mig om jag var medveten om att jag pratade med henne i termer som om jag har cancer. (gör jag det till någon annan, pratar så negativt?? Säg till mig i såfall)

Så hon frågade mig om jag var orolig för att jag jag hade fått tillbaka det.

Och det är jag ju inte, inte på dagarna när det är ljust ute och alla är vakna och telefonen ringer :-)))

Så nu skall jag sova, för i morgon skall jag uträtta stordåd. Eller i alla fall göra ett fantastiskt bra jobb :-)

Sov gott alla fina där ute!!

Började med en skiss!

Ellen och Casey fick varar test-modeller. Casey fick även agera make-up artist :-))

Ellen tränar på Fuck Cancer :-))

Två glada tjejer som är lika långa :-)))

Sötaste i stan :-))

Var är sexlusten???!

Åh  i morgon skall jag göra mitt första återbesök!!!!
Är inte nervös, så som jag hört att så många blir. Borde jag vara det. Det skall bli så spännande :-)))
För det känns inte som att jag lämnat Cancer-Branchen. Det känns fortfarande som om det går i ett. 
Så jag ser inte riktigt skillnaden, än.

Jag är mer orolig för min, nu inte bara fula, utan också helt uppsvullna mage. 
Mitt midje mått har ökat med över 10 cm!!!
Vad är det som händer med min kropp?
Det känns som den håller på att falla isär... (eller bli gigantisk, är kanske mer rätt uttryck :-))

Ja, Göteborgsvarvet påminde någon mig om, att jag orkade det. 
Men det var ju två timmar mental frihet från Cancer-Branchen så det räknas inte som jobbigt ;)
Men sömnlösheten som bara blir värre och värre, den är jobbig.
Verkligt jobbig.
Stelhetens i lederna är svin jobbig, för det blir också bara värre och värre.

Och så kom jag på något... 
Jag har tappat sexlusten!!!!!!
Alltså, jag har inte tänkt på sex, på jätte länge. På typ 2 veckor.
Och igår kom jag på, att jag är ju inte ens sugen. 
En katastrof! Jo, i mitt huvud vill jag ju. 
Men min kropp är så nöjd och osugen. My gååååd!!!

Inte för att jag har någon att sexa med just nu.
Men jag vill ju vara sugen, känna mig levande , känna åtrå och alla andra känslor som hör ihop med det. 
Jag skulle till och med vilja känna mig frustrerad ;)) 
Men inte ens det känner jag. Jo!!!! (Mitt huvud är rätt frustrerat så klart). 
Men är det så här livet skall bli?
Det finns värre saker, trust me :-)

Men det där carpediem-snacket om att man förstår meningen med livet och inser hur viktigt det är att leva rätt och njuta.
Jag börjar tro att det bara är en förklädnad, en manöver för att vi inte skall upptäcka för att vi tappar sexlusten av cellgifterna. 
Så då får vi en annan fin egenskap istället ... För att glömma av att vi är levande?
Ja, livet i cancer branschen är långt ifrån slut, det känner jag. 
Men just nu tänker jag bara skratta åt det. 
För förhoppningsvis så löser det sig av sig självt. 
För så länge vilja finns och när jag sovit ikapp all sömnlöshet och när jag stöter på en riktig champion, då borde det funka :-)))
Träffade en söt tjej i samma bransch som följer bloggen. 
Och hon gav mig en fin komplimang eller hur man skall uttrycka det. 
Att hon var glad att jag fortsatte blogga, även om jag slutat med behandlingar. 
För hon menade på att de flesta cancer-bloggarna stängs ner. 
Antingen så dör den som skriver eller så överlever bloggerskan och slutar blogga för att hon börjar jobba.
För hon menade på, att tiden efter är ju minst lika viktig, och att man hela tiden stöter på nya saker att deala med som ingen pratat om. 
Så jag blev jätte glad när hon sa att den här bloggen fortfarande behövs! Tack söta!!

Seriösaste påminnelselappen ihop med mitt efterlängtade VIP-kort, jag menar FRI-kort :-)))))
Men jag skall inte gå i samma fälla som senaste läkarbesöket på Carlanderska, där jag inte tog kommandot. Utan jag lät läkaren prata på så att det tillslut inte fanns någon tid kvar till det som jag tyckte var viktigt (min mage :-))

Peruk tips #6

Alltså, hur gör man nu?

Håret börjar växa (sakta, sakta) och det är ju bra. Men nu går jag tydligen in i nästa peruk-fas?

Den där fasen, där man har lite hår, men ändå ser ut som en naken hund.

För man kan inte riktigt avgöra om det är en akt av en känslokall militant flata som vill göra ett statment :-) eller en vanlig cancerfrilla på utväxt.

Jag tycker att det är såååå oklädsamt på mig. (på bild kan det se ganska coolt ut, men bara där!!! :-)). 

För håret är förvisso tjockt. Men grått och vägrar att forma sig. Det ligger slickat längst med huvudet. Ja, som en naken hund.

Om jag kände att jag inte ville visa mig utan peruk innan, så är det nästan ännu viktigare nu att täcka den här frillan. 

Det sticker fram små fjun....  Det ser såååå ovärdigt ut.

Och jag kan ju inte ha håret hängande i ansiktet hela dagen, så jag fick en idé :-))

Kanske lugg is da shiit :-)))

Eller så får det bli mössa 24/7

På havet det vågar, i huvudet också !!

Mår fint idag också.
Förutom att jag sov riktigt dåligt i natt.
Har jobbat ute på Arendal i dag. Så kul och så spännande. Fotograferat största modulerna någonsin :-)
Träffade ett gäng norrmän och en av dem skall springa Medoc Marathon!!!
Så coolt att få nörda in på löparsnack, med någon som varit där :-))
Så vi spånade på vad man kan klä ut sig till. Temat i år är sience fiction. Hmmm.
Jag har några idéer.
Det skall vara mycket vitt och mycket glitter!
Norrmannen tittade storögt på mig när jag föreslog det :-))
(jag tänkte ju för min del, inte hans :-))) Men norrmän brukar ju vara flinka och påhittiga så han löser nog det själv :-)

Och sedan har jag tänkt rätt mycket :-))
På klimateriet. Jag är ju liksom där, men ändå inte :-)
För jag hamnade ju i där (vars namn är ett riktigt hemskt skällsord) under operationen där de tog bort äggstockarna (och äggledarna och livmodern).
Och jag hör aldrig att någon pratar om det. För det är rätt ocoolt, jag vet.
Men om vi hittar ett bättre ord?
Och om vi börjar prata om det, utan att lägga massor av tråkiga värderingar i det?
Om vi kan visa upp alla coola sidor av det?
För det är faktiskt bara i i-länderna som klimakteriet anses vara dåligt. Berättar mer om det sedan :-)

Här står jag på ett gigantiskt fartyg, havet bakom och en gigantisk modul på högersidan. Skit läskigt att klättra upp längst med relingen. Har blivit så höjdrädd efter cellgifterna. Och jag tror att det beror på att min balans inte är helt okej än. Men med tre stadiga bygg-gubbar vid min sida kunde jag ju inte fega ur. Och vad det inte någon som skrev att det är bra att gå utanför sin komfortabla zon :-)))

Fick sötaste smset. Med ett sort tack att jag inspirerat till den här löparrundan. Jag blir så glad att höra att jag kan hjälpa till!!!

Göteborgsvarvet 2013 - check

Startgrupp 5.
Allltså värsta lyxen att få starta så tidigt!!!
Tack GT!!!!
Så lycklig att få stå där i solen, höra musiken. Se mina underbara fina vänner studsa av energi.
Att stå i start fållen och känna livet i sig, som Madicken sa.
Cancer kändes väldigt långt borta.
Men ändå inte, vårt Göteborgsvarv var ett steg, i kampen mot cancern.

Startskottet gick och vi for i väg. Det är lätt att dras med, i ett tempo som man inte riktigt kan hålla.
Och det gjorde jag så klart :-)
Men insåg snabbt mitt misstag i Säldammsparken som dessutom var fylld av cigarett rökande människor (!!!) och fantastiskt vackra blommor, som luktade jätte mycket.
Astman slog till med en gång. Så det var ganska tungt, redan när jag lämnade Slottskogen.
På vägen upp mot Älvsborgsbron, började mina anklar att cellgifts-värka.
Och när jag väl tagit mig upp på toppen av bron (tack vare vinden i ryggen) var jag faktiskt inte helt säker, på om jag skulle klara av att springa hela vägen.
När jag kom ner på Hisnings-sidan var mitt mål att komma in strax under tre timmar.
Så ont gjorde det.
Men jag vet, att om man knatar på, och inte ger sig.
Så matar man in meter efter meter. Och det var precis den strategin som fungerade :-))

Så jag minns inte så mycket av Hisingssidan, jag stängde av och matade på. Meter efter meter.
När jag lämnade Götaälvbron fick jag några hejar rop och blev genast mycket piggare :-))
Men Avenyn var seg...
Men fick lite nya hejar-rop och överlevde Poseidon. Fick en fin komplimang av sötaste kamera-killen som låg på knä och filmade oss löpare.
Och det konstiga är, att det behövs mer än en liten glimt eller ett leende så orkar man så mycket mer.
In på Vasagatan. I höjd med W19 skrällde det till ordentligt. Som introt på en cool låt.
Jag var helt övertygad om att det var Malin och Perra som ville väcka uppmärksamhet till sin butik :-))
Men det var värsta åskan.
Fina Gun-Britt satt på sin balkong på Odd Fellow och vinkade så fint :-))

I höjd med Handels var regndropparna stora som golfbollar. Dyngsur på 3 sekunder.
Och där i monsunregnet står sötaste tjejen och sötaste lilla killen och hejar så fint på mig.
Jag tänker i mitt stilla sinne att ungdomarna måste vara tokiga. Heja på mig?
När det spöregnar. (inser efter 1 timma att det var Katarinas barn, Vendela och Joel som hejade på mig :-))
På Övre Husargatan forsar vattnet upp över anklarna och regnet öser ner, värre än underregn perioden när vi var i Equador. Helt galet.
För att sedan övergå i hagel!!!
Det kändes lite som man var delaktig i en knasig reklamfilm.
Sedan var det bara att tugga sig rätt in i Slottskogen.
Inser att om jag steppar upp farten, kommer jag att slå min sämsta varvstid (som är 2:07:48) så jag lägger gasen i botten och springer som vinden in i mål.

Helt slut. Men efter 1 minut, så är jag helt fucking överlycklig!!!!!!!
Skönaste GT fotografen och sötaste journalist pojken suger tag i mig och jag berättar min story.
Jag är så glad och så lycklig och de high-fivar mig och jag får var sin kram innan jag hamnar hos nästa journalist. Pratade med sammanlagt 3 reportrar och blev filmad av en annan :-))
Värsta mediauppbådet :-)))
Och så visar det sig att sötaste journalist pojken skrivit finaste lilla/stora reportaget om mig!!!!!!

Jag skulle kunna krama hela världen, så glad var jag !!!!

Med medaljen stadigt i handen möts jag av brorsan och Anna, i tät följd av Ellie och farsan. Sedan kommer Casey, Amrik och Ellen. Sååååå mysigt.
Jag är så lycklig i just det ögonblicket, att det inte går att beskriva. Bara mina söta små mammor som saknas :-))
Katarina tar sig i mål och Marie dyker upp strax efter. Såååååå grymt av dem att genomföra och gå i mål på suveräna tider!!!!!! Heja heja!!!
Och sedan satt vi på en filt och drack skumpa så det sprutade ur öronen. Klockan blev 20.00 innan vi beger oss hemåt.
Life is good!!!!

En hel sida i Expressen och GT. Tyvärr fungerar inte webb-shopen upptäckte vi igår. Men gör gärna ett nytt försök i morgon så skall det vara åtgärdat :-)) (man är ju inte värsta hackern ännu :-)

Den här bilden fanns i GT´s bildgalleri.

Super imponerande 1:45 sprang William in på. Respekt!!!!

Anna strechar min ankel, väldigt fint med den servicen :-))) tack sötnos!

Så glada!!!!!!!

Sweetest of them all. My favorite kids alla kategorier; Ellen, Casey och Amrik. Det blev rosé, skumpa, chips och crackers.

Farsan fixade värsta bästa grymmaste picknicken!!!!!! TACK!!!!!! Fotograf under dagen var Ellie, så därför hittar jag inte henne på en enda bild :-)