Cytto-Cilla here she comes

Världens mest konstiga, otäcka och skrämmande dag är snart slut. Men samtidigt är jag så tacksam att min kropp blev BFF med alla cytostatika. Att jag inte blev allergisk, att jag inte bröt ihop (lite kanske :-) C följde mig dit (vi promenerade!) och 6 timmar senare promenerade jag ut med farsan.
Hela armen  när kanylen satt blev helt kall, som om blodkärlet stelnade (och de gör de också till slut, kärlen blir stumma och stelnar av cytostatikan, så till slut kan man inte göra mer hål manuellt..). Vill man veta mer om alla bieffekter? Inte helt säkert. men jag kommer att tappa håret med 100% säkerhet, om 2 veckor. Fick en fin och generös rekvisition på 7000:-.
Dåligt närminne, fumlighet och fatigue, fatigue? uttalas [fatigue]
-Jo, de tänkte att vi döper den där tröttheten till det snygga franska ordet för trötthet; fatigué. Försvenskar det lite, till [fatig]. Så tror alla korkade cancerpatienter att det är en finare form av trötthet... -Eller hur?
Sov som en stock i min sjukhussäng, men det berodde snarare på all kortison de pumpade in i mig. Så dagen förflöt ganska bra. Men jag känner mig extremt bakfull. Känslan av bakfylla och lite ångest, blandat med illamående. Bara det att när man verkligen är "bara" bakfull, så tar man en Treo och dimman lättar. Den här dimman lättar inte kan jag lova. Dessutom hettade det till i håret/skalpen/hårbotten på ett skräckfilms-aktigt sätt...